Välkommen till år 89, Persson

På onsdag möter han diktatorn i landet där tiden har gått bakåt och allt är förbjudet

1 av 2 | Foto: AP
LEVER GOTT – MEDAN BARNEN SVÄLTER Nordkoreas ledare Kim Jong Il dukar bordet för samtalen med EU:s utsände Göran persson. Men för hans undersåtar råder bistra tider och brist på det mesta – inte minst på frihet. Barnen svälter medan miljarder satsar på militären. Foto: AP
NYHETER

En gudabenådad dubbel regnbåge omfamnade en vintermorgon 1942 det heliga berget Paekdu medan en ensam stjärna lyste upp landskapet och en svala berättade den glada nyheten: Nu kommer en ledare till världen.

Det är vad alla nordkoreaner måste lära sig om sin diktator Kim Jong Ils födelsedag.

Det finns en rad bilder av Kim Jong Il men frågan är vad de visar. Det första kända fotografiet är av en liten pojke i rysk militäruniform, kanske en flyktingpojke i Sibirien.

En äldre propagandabild föreställer en groteskt sminkad dockman, en vag likhet med Elvis Presley, fast i kerubversion: rundkindad, den lilla målade munnen hopknipen, blicken slött fjärrskådande.

Senare bilder visar en lite rufsig och oansenlig man.

Vem är han?

Om det nu är honom vi ser, eller en dubbelgångare, han påstås ha två.

Eller om han är sin egen bror? Enligt ett annat bisarrt rykte ska den man som kallar sig Kim Jong Il ha undanröjt sin egen bror och även bytt ut de officiella porträtten, för att själv kliva in på scenen.

Kim Jong Il, ”Den käre ledaren”, ”Landets lysande stjärna”, ”Den store efterträdaren”, och allt vad han heter på propagandaspråk.

Mer myt än man.

Förra året klev dock diktatorn fram en aning ur skuggorna, 58 år gammal, vid ett historiskt möte med sydkoreanske presidenten Kim Dae Jung.

Då hade nästan ingen från väst mött honom.

Den sydkoreanska nidbilden gällde en klent begåvad och försupen playboy. Det sades att han tragiskt nog var hjärnskadad efter en bilolycka, vilket förvandlat honom till en nyckfull kuf i platåskor som samlar James Bond-filmer och bra konjak. Inte en kille som borde få ha kärnvapen i leksakslådan.

Men när han nyligen tog emot ett besök från USA:s regering fann amerikanerna snarare en allvarlig, samlad och myndig person som diskuterade även känsliga frågor som missiler. Som var ytterst artig. Som visade prov på självironi.

Vad är sant? Ingen människa kan klargöra exakt vad som är myt och sanning i ett totalitärt land som Nordkorea, bara några fakta framstår vid en bred jämförelse som mer tillförlitliga än andra.

Han är född i februari 1942, troligen i Sibirien dit hans far tagit sin tillflykt undan japanerna.

Hans mor dog när han var sju, ett år efter att hans far Kim II Sung utropats som folkrepubliken Koreas förste ledare.

Han har studerat i Kina och Östtyskland (för att försöka bli flygare) och i Nordkorea där han tagit examen i politisk och ekonomisk vetenskap.

Han gifte sig med sin sekreterare Kim Yong Suk

Han har två barn.

Det var pappa Kim Il Sung som byggde personkulten kring sig själv, den om presidenten som folkets vise fader, deras trygghet.

Kim Il Sung dog 1994.

Det var då känt att sonen Kim Jong Il skulle ta över. Mycket talar för att det inte gick smärtfritt. Att han tvingades utkämpa en egen maktkamp.

Världens politiska observatörer övervakade, mer spänt än vanligt, Nordkorea i hopp om tecken på stabilitet. Det är alltid hälsosamt, och särskilt för ett land som antas ha kärnvapen.

Den första tiden efter faderns begravning var Kim Jong Il närmast osynlig.

Landet hade akuta problem: isolering, ekonomin i spillror, omfattande svält. Därtill avhopp från Nordkorea av militärer och till och med hans egen före detta hustru.

Men maktspel är Kim Jong Il väl utbildad för. Av sin egen far.

Han är en intelligent man, och hänsynslös i sin maktsträvan, har Hwang Jang Yop, avhoppad nordkoreansk höjdare, berättat om Kim Jong Il. Så hänsynslös att Kim Il Sung fruktade att sonen skulle kunna gå för långt. Kanske så långt att han ville röja andra familjemedlemmar ur vägen.

1998 fick Kim Jong Il även formellt landets högsta ämbete. President blir han dock aldrig. Den titeln har pappa Kim Il Sung lagt beslag på för all framtid. ”President på livstid” utnämndes han till – efter sin död.

De nationella kriserna består. De hindrar dock inte Nordkorea från att fortsätta anslå minst en fjärdedel av landets budget åt försvaret. Var 20:e invånare är uniformerad. I ett land där hundratusentals, kanske miljoner, svultit ihjäl de senaste åren.

Här finns ingen opposition. Styrmedlet heter rädsla. Alla människor har, har avhoppare berättat, fem personer under hemlig bevakning. Ingen vet vem som rapporterar om vem. Ingen vet ens säkert om akterna om dem själva finns. Det behövs inte heller. Huvudsaken är att de fruktar dem.

Hur är allt detta möjligt?

En grundpelare som gjort Nordkorea möjligt är konfucianismen, en kinesisk trosinriktning med vilken följer ett hierarkiskt system. Hörnpelare är tron på auktoriteten. Vördnad för överordnade.

Kim Il Sung hittade på ett uttryck: juche, ”självtillit”. Det handlar om oberoende, att odla sin egen kultur. Juche är nationell stolthet, lojalitet med landet – men framför allt lojalitet med partiet.

Samhället före individen.

Alltså: blind lydnad.

Nordkoreaner har under generationer fått lära sig att omvärlden vill dem ont. Endast en man kan säkra deras framtid.

Gissa vem?

Kim Jong Il sägs uppskatta såväl nyhetskanalen CNN som att surfa på nätet. Om det är sant gör det naturligtvis cynismen så mycket större. Han är välinformerad. Hans undersåtar kan inte skicka ett brev.

I Nordkorea vet människor ingenting om världen. Det är förbjudet att lyssna på radio från väst, se teve, läsa tidningar, eller säga hej till en utlänning, i den mån det kommer någon.

Om några dagar blir statsminister Göran Persson den förste västlige ledaren som möter Kim Jong Il. Han följs av 83 journalister från hela världen.

Vi som följer med kommer förstås inte dit 2 maj 2001, utan år 89. Tideräkningen är omgjord med början från Kim Il Sungs födelseår som år 0. Det ska bli mycket intressant.

Vi får spana efter regnbågar.

Kim Jong Il styr och ställer i Nordkorea

Kerstin Weigl