”Synd att jag inte har VM-planschen kvar längre”

NYHETER

Mitt intresse för fotboll började vid fyra års ålder.

Jag minns att den färgglada planschen som fungerade som ett spelschema för VM-slutspelet i Västtyskland (1974) med välbehag.

Om jag inte kommer ihåg fel så fick jag den från Ica-affären som låg på Lilla Torget i Kortedala.

Planschen blev min dyrbaraste ägodel och fick alla andra mina leksaker att blekna i jämförelse. Tyvärr så har planschen försvunnit för länge sedan. Förmodligen så åkte den ut med soporna, men minnet lever kvar.

Faktum är att jag inte minns så mycket av själva VM-slutspelet, det fotbollsmässiga alltså.

Min kära mamma tyckte väl att jag skulle vara ute och leka, istället för att sitta inne och glo på tv.

Sommaren 1974 minns jag som en varm och solig tid,

så jag misstänker att min

mor hade rätt den gången också.

Visst har jag sett matcher från detta VM i efterhand och vet att Sverige slutade på en hedrande 5:e plats, men det är inte det jag kommer ihåg. Det är ju det färgglada spelschemat som har etsats fast i mitt minne.

Synd att jag inte har kvar planschen!

Nu i vuxen ålder har ju ens drömmar och perspektiv ändrats.

När jag spelar fotboll är jag inte Ralf Edström längre och jag har slutat att drömma om en bejublad proffskarriär.

De saker som gällde liv och död då, känns inte lika angelägna längre. Men mitt genuina fotbollsintresse består fortfarande.

Kärleken till fotbollen finns kvar, den har aldrig lämnat mitt hjärta.

Varma fotbollshälsningar!

Tony Bergstrand