”Leif Ytterell blev bara större och större på sin vänsterkant”

NYHETER

Hur ska Öis klara sig utan spelare som Mackan, Elmander och samba-Erik? Det är det väl många som undrar.

När jag tänker tillbaka på spelare som försvunnit från sällskapet genom åren fastnar jag för en särskild. 1987 var året som en spelare vid namn Leif Ytterell kom till Sällskapet från Myresjö. Efter ett par år som anonym spelare började det roliga. Från en vanlig back till en (ja, Sjöstedt får ursäkta) kung.

Han växte med supportrarnas stöd och blev bara bättre och bättre. Större och större på sin vänsterkant. Och vilken sympatisk kille både på plan och utanför. Så kunde han ju boxas också (Askim).

Det var i samma veva som jag "rev" Rimnersvallen. Rev? Huligan? Vice ordförande i supporterklubben? Nä, jag stod och dansade och hejade på de rödblå.

Då brast plankan och jag trillade ner tre meter mellan stålställningar och annat bös.

Ytterell sa åt grabbarna att sluta spela för nu rasade läktaren! Nej, inte en skråma, bara ett tjugotal gubbar som tittade ner i hålet som blev. Jag klättrade upp igen. Ytterell som sett allt, sa åt sina grabbar att fortsätta spela. Oddevold ville ha ersättning för skadegörelse, men det blev inget med det.

Så gick åren och Leffe var hjälten på planen men även utanför. Sedan fick "diktatorn i Öis" för sig att Leif inte hade motivation att fortsätta så han fick inte nytt kontrakt. Va! Tur att denna person försvann lika fort från klubben. Men var tog Ytterell vägen? Giganten på kanten!

Jag har saknat honom många gånger. Men vi har ju i alla fall Leif Ytterells kylskåp i klubblokalen. Vi hade en kylig back. Nu har vi kylda backar med Lirarnas Lager.

Tack Leif...

Peter Rippe