”De äldre grabbarna hade knappar där AIK-märket var överkorsat”

NYHETER

IFK vs. Solna AIK på måndag - det här är vad folk har väntat på.

Derbyt mot Öis är viktigt från och med den 8 maj, men till dess är det bara en sak som folk har i skallarna: Tre pinnar mot svartgult.

Varför är det extra skönt att besegra vissa lag?

Ja, säg det den som vet.

När jag var liten och tog mig upp på Sektion N på Nya Ullevi stod de äldre grabbarna där med knappar där AIK-märket var överkorsat.

Det var liksom inget att diskutera. AIK var uppenbarligen den "lede fi". Som ung supporter lyssnar du på de äldre. Sedan dess förstår jag att AIK måste besegras. En känd göteborgsk författare (LOB) skrev en gång att om man dödade Sven "Dala" Dahlkvist skulle det inte utdömas straff, möjligen inkast.

Rivaliteten ligger med andra ord djupt rotad i den göteborgska folksjälen.

Det är lite som med Gais, faktiskt. Min brorson fick en Blåvittröja och reagerade som man ska: Med ett glädjetjut. Någon frågade om han inte ville ha en Gaiströja i stället. Lillkillen fnös: "Det är ju inte fotboll, ju."

Näe, Gais har inget med den sporten att göra - det är bevisat under mer än 100 år - men AIK är något mer framgångsrikt och därmed, på sportsliga grunder, den värsta rivalen.

Det är matcher man ser fram emot i månader, och varje felpassning leder till lika stora magproblem som varje boll åt rätt håll ger anledning till glädjespasmer. På måndag smäller det. Tre poäng till oss, och himmelrikets portar är vidöppna. Förlust och det är magplask i Hades.

Alla till Ullevi. 2-0 till Blåvitt.

Andreas Johansson