”Så mycket lycka för en sketen poäng”

NYHETER

216 mållösa minuter.

Djurgår´ns allsvenska återkomst kunde börjat bättre. Trots bra spel långa stunder så hade vi inte gjort ett enda mål på drygt två matcher.

Förra årets två bästa målspottare hade lämnat klubben och ersättarna hade visserligen gjort en del mål på försäsongen men mot betydligt sämre motstånd än vad som vankades.

Vem skulle nu kliva fram och göra målen?

Man var nog inte den enda på Eyravallen som var påtagligt nervös över detta. De över 1500 nedresta Djurgårdarna hejade på laget med mäktig sång hela första halvlek och jublet vid kvitteringen till 1-1 måste ha skrämt slag på den tysta Örebropubliken.

Om DIF dominerade första halvlek så blev den andra betydligt jämnare. Örebro tog åter ledningen och den blårandiga delen av publiken tappade för ett tag hoppet och tystnade en smula.

DIF fick en högerhörna och hoppet tändes. Alla djurgårdare på läktaren stämde upp i en sista öronbedövande sång, bollen SKULLE bara in!

Hörnan slogs och Wallinder petade in den. Matchuret visade 93 och matchen blåstes strax därefter av.

Djurgår´n tog en välförtjänt poäng och lyckan var total bland alla blåränder som omfamnade varann som i ett lyckorus. En sketen poäng, så lite kan det behövas för att man ska bli lycklig som ett barn.

Man é kanske inte helt klok när det kommer till Djurgår´n Fotboll, "föreningen som gud glömde", men det handlar om kärlek. Äkta kärlek, och äkta kärlek är för evigt sägs det.

Blåränderna går aldrig ur!

Mats Lindkvist