Kärvaste dagen i kungens karriär

För folket - men i vilken tid, kungen?

NYHETER

Det var den kärvaste dagen i hans 27 år långa kungakarriär. Kung Carl Gustaf tog det med ett leende.

Men leendet var ansträngt.

KÖRIGT FÖR KUNGEN Kung Carl Gustaf hade en stressig dag och log ansträngt åt alla frågor kring Sigvard Bernadotte - men vägrar fortfarande att svara.
Foto: LOTTE FERNVALL
KÖRIGT FÖR KUNGEN Kung Carl Gustaf hade en stressig dag och log ansträngt åt alla frågor kring Sigvard Bernadotte - men vägrar fortfarande att svara.

Det slumpade sig att kungen just i går hade en ovanligt högprofilerad agenda. Två evenemang inför sin huvudstads cyniska allmänhet och bombarderad av paparazzis fotoblixtar.

De ägde rum samtidigt som kungafamiljens gamla futtiga hämndeakt mot en av sina egna än en gång vädrades - och från tidningarnas förstasidor lyste den svartare än någon gång förr på grund av icke-prinsen Sigvards anmälan till Europadomstolen.

Sigvard fråntogs sin prinstitel därför att han en gång i förra århundradets trettiotal gifte sig med en kvinna utan börd.

Sigvard är född prins och 93 år gammal säger han att han vill dö som prins också. En bagatell - men varför inte. Det var dags att fråga den enda person som kan ställa sakerna till rätta: kungen. Kan kungen tänka i andra banor än hans farfar och farfarsfar gjorde?

Jodå, kungen läser tidningar själv

Första tillfället att kolla läget kom efter lunch vid Dragon-

stallet på andra sidan landsvägen från Drottningholm. Kungen var närvarande när stallet invigdes som museum för konstskatter, knyckta i främmande land under trettioåriga kriget. Evenemanget var till enbart för särskilt inbjudna men för en reporter gick det att hänga utanför och se kungaparet anlända i en svart Mercedes Benz 500 SEL.

Ur en tidnings perspektiv var kungen ställd inför valet

- antingen KUNGEN

TALAR UT eller KUNGEN TIGER.

Hovets folk bekräftade artigt att kungen ända sedan i fredags kväll hade känt till att Sigvard-bomben skulle brisera i SVT:s prestigeprogram Agenda.

- Ja, sa informationsmannen Morgan Gerle i hovstatens pr-avdelning, kungen håller sig väl informerad. Han har läst tidningarna själv.

Anstormningen på söndagskvällen och måndagsförmiddagen hade varit kärv. Och det var inte bara tidningarna som körde hårt.

- Jag har tagit emot tusen och ett samtal från allmänheten, sa informationskvinnan Ann-Christin Jernberg.

När hon noterade mitt intresse (tusen personer drygt räcker för att ge vetenskaplig grund för en opinionsmätning) tillade hon:

- Äsch, det betyder ingenting.

- Jo, sa jag och tänkte på att dryga tusen personer räcker för att ge statistiskt vetenskaplig grund för en opinionsmätning, vilket var resultatet - för eller emot?

- Fifty-fifty. Fast lika många ville veta om kungaparets firande av sitt silverbröllop.

Till kungen själv försökte jag, när han i kritstrecksgrå kostym stigit ur sin bil, ropa frågan:

- Har kungen trettio sekunder för Aftonbladet?

Det var då leendet kom. Balanserande mellan grabbigt, gossigt och ansträngt. Svaret:

- Nej, absolut inte med Aftonbladet.

Är det inte på tiden?

Nästa tillfälle kom tre och en halv timme senare. I Berwaldhallen var kungen utdelare, när årets Polarpriser delades ut. Kungen hade bytt om. Nu smoking.

Bister steg han ur bilen och skyndade denna gång upp längs den röda mattan i sådan fart att drottningen, klädd i duvblå dräkt, av överinformatören Elisabeth Tarras-Wahlberg fick bromsas in och fösas tillbaka så att hon kunde ta emot en blomsterbukett ur en liten flickas hand.

Photo opportunity.

Men inte tillfälle för frågor.

Sent i går kväll ringde jag hovet en sista gång. Svaret var det väntade:

- Kungen har inte gjort något uttalande.

Det var då jag kom att tänka på hans valspråk som ju lyder: "För Sverige i tiden".

Är det inte på tiden att lägga lite emfas på orden "... i tiden"?

Staffan Heimerson, Drottningholm