Berlusconi ett större hot än Jörg Haider

NYHETER

Det blev ingen promenadseger för Silvio Berlusconi i Italien och framför allt inte för hans drabanter i högeralliansen men seger blev det i varje fall för dessa demokratins brokiga dödgrävare.

Frågan jag ställer mig lyder: Var är EU?

Varför reagerar inte EU, företrädesvis Göran Persson och Anna Lindh, på att en demokratiskt ytterst äventyrlig koalition under ledning av den polerade men helt skrupelfrie Berlusconi är på väg att ta makten i ett av EU:s största medlemsländer? Nu om någonsin vore det väl läge att skramla ljudligt med repressaliearsenalen och hota regeringsbildarna i Rom enligt modell Österrike häromåret?

Berlusconi är nämligen ett mer fundamentalt hot mot EU:s värdegemenskap än den oborstade men betydligt svagare Jörg Haider var. Och Italien förefaller rent generellt lättsinnigare vad demokratins spelregler beträffar än exempelvis Österrike.

Precis som en gång högerreaktionen på trettiotalet vädjar Forza Italia och Silvio Berlusconi till alla demokratiskt nedbrytande och primitiva instinkter hos oss väljare som upptäckas kan. I motsats till ledarna för nationalalliansen och Lega Nord tar Berlusconi inte risken av att direkt referera till alla demokratiskt dödskallemärkta namn och traditioner i sitt lands förflutna men det råder ingen tvekan om att han föraktar den demokratiska proceduren, det fria meningsutbytet, rättsstaten, maktdelningen och den politiska öppenheten.

I själva verket ter sig Silvio Berlusconi som ett slags banbrytare, det vill säga en av de första som tydligt har förmått artikulera en modern högerreaktion, en demokratifientlighet för vår tid.

Berlusconis maktbas är inte militären, staten, polisen eller de andra repressiva institutionerna utan medierna, hans massuppbåd har drag av både aggressiv självhävdelse och karneval. Berlusconi vädjar till människors slentriantänkande, intellektuella lättja, trånga horisonter och reptilmoral: Var och en är sig själv närmast och vad ögat inte ser det hjärtat ej begråter. Vad man inte blir fast för behöver man inte heller känna samvetskval över.

Silvio Berlusconi har givit den politiska dekadansen ett ansikte. Ett farligt ansikte eftersom hans leende inbjudan till människor att inte bry sig, bara begära för egen del, kombineras med ett järnhårt personligt maktmedvetande och stor beslutsamhet att bryta ned samhälleliga strukturer som kan lägga sig i vägen för hans ambitioner.

Gianfranco Fini, Lega Nord och allt vad Berlusconis skumma allierade heter, är otrevliga politiska fenomen med sin öppna främlingsfientlighet och nationella separatism men enligt min bedömning mindre oroande i ett större perspektiv än Berlusconi.

De är deciderat politiska och öppet extrema, lätta att känna igen i en extremistisk tradition och därför ändå inte attraktiva för stora väljargrupper, vilket valet i söndags bekräftade. Berlusconi däremot är mer försåtlig.

Berlusconis trumf är människors likgiltighet samt mediernas förmåga att framkalla korkat gruppbeteende. Därtill gör han sitt bästa för att omöjliggöra det politiska samtalet, dialogen, argumentens fria möte.

Han gör det inte med lagar om censur, inte med organiserad förföljelse. Han gör det med hjälp av en målmedveten brutalisering av allt tankeutbyte.

När en despot vill bryta ned politiskt motstånd, försätta demokratin ur spel börjar han med att förstöra samtalet, resonemanget, tankeverksamheten i samhället.

Om och när denna moderna demokratifientlighet kommer till makten i Italien eller senare i något annat stort EU-land kan vi vara förvissade om att det sker utan att EU rör ett finger för att förhindra det.

Dels därför att modern demokratifientlighet är så mycket svårare att känna igen än gammal, beprövad som är dum nog att prata om Hitler och Mussolini. Men framför allt därför att det högstämda initiativ som togs mot Österrike för ett år sedan inte var någon heroisk gest demokratin till fromma utan mobbning.

De stora EU ländernas ledare var rädda för sina nationella Jörg Haidrar och beslöt att statuera exempel mot ett litet land.

Det gör makteliten aldrig inom sig.