”Gammal kärlek rostar aldrig, oavsett vad...”

NYHETER

Efter två raka förluster (Elfsborg och Örgryte) hörs kritiska röster bland Getingfansen. Torbjörn har tappat stinget, vissa spelare är totalt värdelösa och så vidare.

Alla dessa åsikter har fått mig att fundera lite. Hur mycket har man rätt att kräva som supporter och i vilken relation skall man ställa sina krav?

När Öis tog ledningen med 1-0 i måndags, tänkte jag "ingen fara - det här vänder vi". Vid Göranssons utvisning, tänkte jag "okej, in med Söndergaard i mitten och ner med Erra på kanten, visserligen blir Henriksson ensam på topp"men det här klarar vi."

Men när bollen studsar via Fredholm och in i mål, inser jag att vi aldrig kommer att vända ett tvåmålsunderläge med en man kort. Viljan att vända matchen finns ju alltid, men är det realistiskt? Vad kan man kräva?

Det finns väl inget kristallklart svar på denna fråga, men är det inte så att med framgångarna så ökar också kraven, oavsett om de är realistiska eller inte?

Vad man inte får glömma att fotboll är en lek. Förvisso en allvarlig lek med höga ambitioner och insatser, men trots allt en lek.

Igår var jag och såg en konsert med Karl Bartos. När jag hör början på "Man Machine" inser jag en sak"att gammal kärlek rostar aldrig, oavsett vad"

Jag är en stolt geting!

Tony Bergstrand