”Varför skaTFF fördömas för att laget inte omges av någon glamour”

NYHETER

Bollen är oöverträffad som leksak och fotboll är en underbar lek. Med leken är allvarsam.

För hängivna supportrar kan matchresultat ibland framstå som viktigare än nästan allting annat, och eftersom fotboll är en bransch som omsätter stora pengar är allvaret stort också bland idrottens makthavare.

Men allvarsamheten verkar paradoxalt nog leda till trivialisering. Kulturjournalisten Jesper Högström har skrivit en artikel till allvarets lov, där han förfasar sig över medias personkult kring idrottens fixstjärnor och supporterkulturens urartning till tifo-tivoli. Som motbild ställde han upp TFF. Ett lag som år efter år hänger kvar i allsvenskan genom att bruka allvar.

Man kan kanske tycka att Högström är nostalgisk och gnällig, men samtidigt tycker jag som TFF-supporter att han har en poäng. Varför ska TFF fördömas för att laget inte omges av någon glamourös aura och varför ska dess publik hånas för att den inte lyser upp Söderslätt med bengaliska eldar.

Hör inte hårt arbete, kämpatakter och klokt utnyttjande av knappa resurser hemma inom elitidrotten?

Förtjänar inte en publik som troget stöttar sitt lag trots blygsamma framgångar respekt – även om det inte är karnevalsstämning på läktarna?

Lekfullheten i idrotten måste försvaras. Som supporter måste man komma ihåg att det finns viktigare saker än tabellplaceringar och feldömda straffsparkar. Än viktigare är naturligtvis inte låta räknenissarna ta makten över klubbarna och att inte låta media göra spektakel av idrotten.

Men lekfullhet står inte i motsättning till allvar. Låt klacksparken samsas med grovjobbet på planen. Låt dem som bara har ögon för spelet samsas på läktaren med dem som äskar fyrverkerier.

Magnus Nilsson (True Blues)