"Jag ägnar mig inte åt såna fjanterier som att slå av folks käkben"

NYHETER

Vilken roll spelar fotbollen?

Förra säsongen, efter en derbymatch, fick jag en fråga som kanske inte är så märklig: "Hur mycket Öisare är du?"

Mitt svar kan de som känner mig säkert räkna ut utan problem. Följdfrågan, däremot, kom som en smärre chock!

"Är du så pass mycket Öisare att du vill ha käkbenet avslaget?"

Jag kan avslöja att mitt käkben inte blev avslaget och det beror inte på att jag inte har hjärtat på rätt ställe utan snarare på att jag inte hänger mig åt sådana fjanterier. Att älska sitt lag innebär inte att man automatiskt måste hata motståndarlaget och/eller dess supportrar.

Jag har valt att koncentrera mig på mitt Öis, att de andra lagen i samma serie är fiender står ju helt klart, men inte så pass mycket så att jag måste hota med våld eller stå och sjunga hatramsor! Personligen anser jag inte att det inkluderas i begreppet "stötta sitt lag på bästa sätt".

Tänk vad löjliga spelarna måste känna sig när de hör lagets supportrar skandera "hata, hata, hata". Spelarna gör sitt bästa för att glädja oss på läktarplats, då är det VÅR förbannade skyldighet att försöka glädja spelarna och inte tusan finns det någon anledning att skrika sig hes om man inte har något vettigt att skrika/säga/sjunga!

Vi öisare är inte mycket för att jämföra oss med andra lags supportrar, vi kör vårt eget lilla race och det gäller även sjungandet. Det är inte särskilt många ramsor som faller för någon sorts form av censur på våra läktare, den behövs inte hos oss! Alla vet att vi har hjärtat på rätt ställe, alla vet att vissa avarter av beteende inte får någon positiv respons, alla vet att vi är där för Öis och enbart Öis!

Ty, Öis är fotbollen vi fötts för att njuta av, Öis är livet vi fått för att leva och kärleksfullt hylla i såväl solsken som hagelstorm.

Jesper Aneröd