"Ska bli ett sant nöje att täppa till munnen på uppblåsta Malmöbor"

NYHETER

Dagen D som i derby närmar sig, i ett antal veckor har man längtat efter detta.

Känslan när man vunnit mot MFF nere på Stadion är underbar. Senast vi möttes i seriesammanhang vann vi med 4-0 och MFF åkte ur - dessutom tog vi guld detta magiska år 1999.

Ett derbyminne från min egen oerhört korta karriär som ständig avbytare i Jonstorps P16 2-lag är en match mot den store satan Höganäs BK 1987. Vid ställningen 0-0 äntrade jag planen och lyckades på något än i dag outgrundligt sätt avgöra detta derby.

Jag hade varit på plan i fem minuter när någonting som liknade en boll närmade sig mina fötter, jag tog sats och sparkade till bollen, som med knapp styrfart seglade in i målet bakom en chockad hemmamålvakt.

Jag var för första gången hjälte i en fotbollsmatch, matchen som sådan kom att bli min sista som aktiv, då man ju ska sluta på topp.

Ser fram emot tisdagens match mot MFF med stor optimism. Ska bli ett sant nöje att täppa igen munnen på alla upplåsta Malmöbor.

Jag har det tvivelaktiga nöjet att befinna mig i fiendens land en timme om dagen på grund av mitt arbete, hoppas kunna återvända dit på onsdag morgon med ett stort smajl på läpparna.

Mina bästa derbyminnen med HIF är 4-0-segern över MFF 1999 - bättre än vad vi spelade då tror jag inte att vi kommer att få uppleva igen - och 1993, då vi efter en 25-årig ökenvandring i lägre serier återigen fick möta MFF.

Vi ledde med 3-0 då 20 minuter återstod, att MFF var ofina nog att komma ikapp och kvittera har jag förlåtit i dag, och vi var 28 000 festsugna den kvällen.

Vi hoppas på något liknande på tisdag.

Christian Ljunggren 8-)