Aktivisterna vill inte be om ursäkt

AFA: Vi visade att staden tillhör folket

1 av 2 | Foto: URBAN ANDERSSON
AGERADE BARA I SJÄLVFÖRSVAR AFA bjöd i går in till presskonferens för att förklara sin bild av vad som hände under EU-toppmötet i Göteborg. De tycker att de fick fram sitt budskap med upploppen.
NYHETER

Frågorna var häpna. Typ:

Men ni slet ju upp gatstenar och slängde!?

Svaren var en blandning av troskyldighet och militär drill:

- Vi griper de vapen som finns för stunden.

Men gatstenar?

- Vi använder de medel som är taktiska. Och bara i självförsvar.

Är det självförsvar att kasta stenar genom Vivos skyltfönster?

- Det är McDonalds och bankerna som är målen. Vi kastar mot symboler. Vivo kom i vägen. De är inte våra fiender. De är inte våra naturliga mål.

Inga kameror tilläts på presskonferensen

AFA-Sverige, AntiFascistisk Aktion, gav i går middag presskonferens i ABF-husets Fabiansalen på Sveavägen i Stockholm. Inbjudningar via e-post någon dag efter Slaget om Göteborg, AFA ville förklara sig. Med etikettsregler angivna: "Inga kameror kommer att tillåtas, endast ljudupptagning".

AFA hade lurat sig till lokalen. När de beställde den och förband sig att betala minimihyran 1 800 kronor sa de sig representera R.S.M. (vad det nu är). Trick, mystik, hemlighetsfulla manövrer.

Det var följaktligen ett antiklimax, när i Fabiansalens talarstol satt två kvinnor - u t a n rörelsens signum, rånarluvan.

Det de kvinnorna sa - både i det språkligt eleganta pressmeddelande, som de teatraliskt växelvis läste upp, och i välartikulerade svar på reporterfrågor - präglades inte av en eftertankens kranka blekhet.

Tvärtom. Hög svansföring. Inget urskuldande för maskering och hårda tag under röda flaggor, Che Guevara-standar, ackompanjemang av Internationalen och maoistiska slogans:

- Ja, vi gick i täten mot Södra vägen och mot barrikaderna som skyddade EU:s toppmöte i Svenska Mässan... Vi ville visa att staden tillhör folket, inte EU-pamparna... Men det var fler än vi, det var tusentals personer, Svarta blocket till exempel var med.

Andhämtning. Byte av röst:

- Vårt agerande styrdes av polisens agerande. Vi är emot Schengenavtalet. Handel gynnar bara de rika.

En reporter talade om skadegörelsens omfattning och nämnde summan "hundratals miljoner". Den möttes inte av en dementi. I stället:

- Ja, vi vet det.

"Intersports skor görs av barnarbetare"

Och kvinnorna var nästan roade, när någon frågade varför de gått så hårt fram i stadsdelar, som egentligen inte var indragna i demonstrationer och konfrontationer:

- Det vet man ju vem som bor i Vasastaden och Linnéstaden.

Underförstått klingade orden "kapitalet" och "borgerligheten". Formuleringarna var stundtals leninistiskt elitistiska, ibland var de ordagrant tagna ur terroristen Timothy McVeighs frasförråd, militär terminologi som "icke naturliga mål", när oskyldiga människor eller företag kommit i vägen.

När jag noterade, att jag på Kungsportsavenyn hade sett demonstranterna krossa skyltfönster och plundra något så till det yttre harmlöst som en Intersport-butik, fick jag svaret, att sportbutiker sannerligen inte är oskyldiga:

- Är du inte medveten om att det är barnarbetare som gör sportskor.

Ville inte bli citerade med namn

Politiskt flum blandades upp med fortsatt hemlighetsmakeri. Det rådde inte bara fotoförbud. De två kvinnorna ville inte bli citerade med namn:

- I dag, sa den ena, är jag ett språkrör. Mitt namn? Mitt namn är inte relevant i detta sammanhang. Tack för att ni respekterar detta. Det finns säkerhetsaspekter. Nazister kan spåra oss. Minns Björn Söderberg (en syndikalist) som mördades.

Språkröret var i åldern tjugo nånting. Hon var blond och nätt, hade kornblå ögon och var klädd i en ribbstickad beige polotröja, slacks och gymnastikskor. Hon kunde vara huggen ur ett IT-företags reception eller Stadshusets sekreterarpool. Dialekten hade hon med sig från Östgötaslätten.

När reportrar i presskonferensens tumultartade slutminut försökte pressa fram några biografiska detaljer, svarade hon:

- Jag ser mig som arbetare och socialist.

Vad arbetar du med?

- Jag är lagerarbetare.

Hur bor du?

- I andrahandslägenhet som alla unga som flyttar hit till stan.

Kvinnorna kände sig omringade och flydde. En kamerablixt kunde anas i ABF-husets trappor och som från ett sårat djur kom ropet:

- Murveljävel.