Andra kapitlet

NYHETER

Sävbyholm ligger kvar där det ligger, halvannan mil utanför stan. Ett avstånd av nattmörker och vinterkyla, täta tallskogar uppbrutna av höghusområden och villabebyggelse, här och var ett fornminne, en runsten eller en gammal stenkyrka från för länge sen då detta var så långt bort som världen nånsin nådde.

Fåfängligt har man hängt ut ett glittrande radband av lampor, gatlyktor och elljusspår som ska lysa upp allt det mörka, uråldriga, väldiga, ty mörkret och landet är för stort och ljuskällorna för få och otillräckliga.

Sävbyholm är byggt i ödemark, liksom Granvik och Hoby och alla de andra småsamhällena runt om staden, allt mer utspridda, allt mer ensamma ju längre från staden de ligger.

Till dessa utposter och nybyggen når Stockholm endast som ett dovt dån, ett återsken bortom trädtopparna i söder.

Bara om man lyssnar riktigt noga och bär den nyutslagna oron i ett tonårshjärta kan man höra staden viska: Kom till mig, kom till mig, kom till mig!

Annars sluter sig Sävbyholm inåt sig själv, lyssnar bara till sin egen tystnad och Hemglassbilens signal.

Sävbyholm är en föreställning om lyckan som det otäckas motsats.

Blåsippa, vitsippa, tussilago. Drömmen om en gillestuga, drömmen om en bastu, drömmen om att få vara varm och trygg. Kla-klock kla-klock. Allt ska nog bli bra ska du se. Ett pingisbord i källaren. Kla-klock kla-klock.

Gräsklippare och vattenspridare, hela den väldiga lyckan. Här ville de se sina barn växa upp. Trehjulingen rostar i garaget sedan den ersattes med cykel, cykeln blev moped och här är vi nu. I Sävbyholm växte barnen och blev stora.

1966 flyttade den unga familjen Lindström in i ett nybyggt hus i mexitegel med blänkande nya linoleummattor och orepad ekparkett i vardagsrummet med öppen spis och stora panoramafönster ut mot trädgården och den likadana villan mittemot. Bengt byggde staket och Ritva planterade en rododendronbuske vid husets nordvästra gavel.

Man var mamma, pappa, barn. Ritva, Bengt och Juha. Ett par år senare föddes Marianne, samma höst som grusvägen utanför huset asfalterades.

Och Marianne växte och blev stor och går nu i Sävbyholmsskolan där Juha förut gick. Juha växte och blev stor och tar varje morgon tåget eller bussen till högstadieskolan i Granvik.

Rododendronbusken på tomten har vuxit till en djungel. Men fortfarande väntar den med sin blomning tills sommarlovet börjat och familjen åkt till mormors lantställe i finska Korpo.

Då slår den ut för sig själv i vild och brinnande blom.

”Ett ufo gör entré”