Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Öresundsbron – folkets bro eller de rikas gräddfil?

”Det viktiga är de mentala broarna”

    Grattis Öresundsbron! Om en vecka fyller du ett år.

    Aftonbladets

Maria Trägårdh, Britt Peruzzi och Krister Hansson reste till Öresundsregionen för att se vad som har hänt med drömmarna, visionerna och förbrödringen under det år som har gått.

 

MALMÖ. Havsdis rullar över Öresundsbron som begravs i mjölkvitt. Några få bilar försvinner in i dimman mot Köpenhamn.

Det är den 5 juni. Danskarna firar nationaldag. Allt är stängt, folk är lediga, inte en själ att prata broeffekter med.

Så vi börjar vår resa i Malmö. Här är det nationaldag först i morgon - utan ledighet. På kommunhuset vill vi veta hur det gått med visionerna, drömmarna och förbrödringen så här ett år efter Bron.

Foto: krister hansson

     

I hörnrummet högst upp tar socialdemokraten Ilmar Reepalu emot. På 70-talet ville han inte ha någon bro. Men det var innan han blev Malmös kommunalråd. På den tiden då drömmen bara var en gigantisk motorväg mot Europa, långt innan någon ens tänkt tanken att lägga räls på bron.

  Varför ändrade du dig?

- Det var tåget.

Reepalu parkerar sig i en låg kontorsfåtölj och berättar målande hur han förfördes av tanken att knyta samman arbetsmarknader och utbildningar och de drygt tre och en halv miljoner människorna här i två av Nordens befolkningstätaste områden - med ett enda tåg.

Nu är det gjort. Ett år har gått. Ilmar Reepalu är mer än belåten. Han ger exempel:

Resenärerna över Öresund har ökat med 61 procent sedan bron öppnades, turismen i Malmö har vuxit med 13,4 procent till och med maj i år (mot 6,1 procent i Stockholm). Vattenströmmen i sundet har blivit BÄTTRE med bron - upp till 0,17 procent, enligt hydrologerna. De danska bankerna har tagit klivet till Malmös affärsgator. EU-finansierade mötesplatser mellan svenska och danska företag har fötts.

Som Medicon Valley Academy:

- 60 procent av Nordens bioteknik- och läkemedelsföretag finns runt Öresund. Det visste varken vi eller danskarna, säger Reepalu.

I dag är 300 danska och svenska företag medlemmar i samarbetsorganisationen. Reepalus eget samarbete sker var sjätte vecka i Öresundskommittén. Då träffar han Köpenhamns överborgmästare Jens Kramer Mikkelsen

  Har du lärt dig något nytt om danskarna?

- Jag trodde att det danska samhället var anarkistiskt och hade färre regler än det svenska. I stället för att dricka kaffe på fredagseftermiddagen tar man en bayer ihop. Men det danska gemytet har hårda regler. Den som tar två bayer är illa ute.

  Sammanfatta första året?

- Jag har bara sett vinnare.

     

Förrådsmannen Lars Benke skulle nog inte hålla med. Två månader efter brons invigning med kungligheter, prakt och prål fick han sparken.

- Eländet invigdes på min födelsedag! Fattar du vilken olycka!

Trebarnspappan Benke bor i Rydebäck på Helsingborgs sydkust, fem mil från Malmö. Det gigantiska villaområdet från 60-talet var en gång ett pilotprojekt i visionen om en rik Öresundsregion.

Men bron hamnade vid Lernacken och inte i Helsingborg, och färjetrafiken till Helsingör fick en svår konkurrent. Båtarna har tappat ungefär 20 procent och Lars, som jobbat som förrådsman på färjan i tio år, fick gå.

Han ger inget för förbrödringen. Tror på sin höjd att Malmö kan bli en förort till Köpenhamn. Lars syster i Stockholm säger att bron ändå fört Sverige närmare kontinenten.

- Jag försöker förklara att vi hade lika nära förr. Men det går inte in.

Prestigebron, han kallar den så, tänker han aldrig åka på.

     

Öresundsexperten Anders Olshov tar inte heller bron till Köpenhamn. Två dagar i veckan tar han flygbåten till Nyhavn.

Nej, det är ingen bojkott, bara ett bekvämare sätt att komma till jobbet, superbanken Nordea, en sammanslagning av svenska Nordbanken, finska Merita, norska K-bank och danska Unibank.

Som bankanalytiker följer han utvecklingen i regionen dag för dag. Han tror på den, men pekar på hinder: krångliga regler med sociala avgifter och skatter. Och så broavgiften, 275 kronor, som hotar hela integrationen. Eller åtminstone fördröjer den. Folkens bro blev en segregerad gräddfil. Bara höginkomsttagare och företag har råd att köra på den, menar Olshov.

Han hävdar att broavgiften är politisk, inte marknadsmässig. För hur kommer det sig att priset är exakt detsamma som det danskarna betalar över Stora Bält-bron?

- Det är känsligt om broavgifterna till utlandet skulle bli lägre än vad de är inom Danmark.

     

Det finns danskar som vallfärdar över bron till Sverige.

Till moskén i Jägersro i Malmö.

- Sedan broinvigningen har vi fått 2 000 nya danska medlemmar, berättar ordförande Bejzat Becirov.

De muslimska familjerna är spridda runt sundet. Nu lastar de bilen full, åker över bron, dricker kaffe tillsammans, besöker moskén och är hemma igen till middagen.

     

The Viking region. Eller Den lilla sjöjungfruregionen. Så kunde det dansk-svenska området ha kallats.

Mot en miljon kronor försökte en engelsk reklambyrå hitta ett internationellt gångbart namn. Los Angeles-borna fick avgöra. Det blev - Øresund.

Malmös näringslivsdirektör Sven Håkansson skrattar åt den den dyrköpta historien - som är alldeles sann.

Bakom skrivbordet på Lugna gatan i Malmö sätter han betyg på det första året med bron.

- Fyra till fem på en tiogradig skala.

Biltrafiken och universitetssamarbetet får underkänt - och näringslivet som grovt underskattade skillnaderna mellan det svenska och danska.

Kulturlivet får högsta betyg - danskar och svenskar har tagit bron för att besöka varandras länder. 61 procent har rest till Köpenhamn. Danska teatrar och konstutställningar får allt fler svenska besök.

Danskarna har kommit över bron. Vi förstår att de gärna åker för att se den danskbyggda domkyrkan i Lund. Och för att äta kött på den danska restaurangen Jensens bøfhus i Malmö.

- Vi har 50-60 danskar i veckan. De får mycket för pengarna. Och så vet de ju vad de äter, säger tf restaurangchef Rolf Lenander.

Äventyrsbadet Aq-va-kul älskas av danskarna. 40 000 kom förra året. Tåget får högsta betyg av Sven Håkansson. 12 000 passagerare per dygn - 30 procent mer än väntat.

Gesterna blir lyriskt yviga:

- Ner på centralen och så - puff! upp på bron och ner i tunneln och så - pang! är du i rulltrappan till terminal två på Kastrup och checkar in.

- Nästan som i en dröm!

     

Dagen efter, på Sveriges nationaldag, ligger grådiset kvar när vi far över bron mot Danmark. Av alla broar i världen som den danske arkitekten Georg Rotne ritat ligger denna närmast hans hjärta.

Åtta år tog det och Rotne är stolt över sitt skapelse. Men förbryllad över människornas tro på den.

- Som om världen skulle bli bättre och vi klokare - av en bro...

  Kommer Öresund att blomstra tack vare bron?

- Nej, det tror jag absolut inte. Men någon sa att ingen någonsin ångrat en bro. Jag tror att det stämmer.

     

Hittills har 2 653 589 fordon passerat Öresundsbron, i genomsnitt 7 976 per dygn. Den gröna kurvan på Öresundskonsortiets statistik över faktisk biltrafik ser ut som en börskrasch jämfört med den röda, förväntade prognosen efter september förra året:

17 procent under prognos.

Den sparsamma biltrafiken har fått någon att elakt beskriva resan över bron som en "enastående vildmarksupplevelse".

Skämtet får Öresundskonsortiets svenske vd Sven Landelius att le. Vi träffas på nyöppnade Hilton hotel, strategiskt placerat nära brons tunnelmynning och Kastrups flygplats (precis som en rad andra internationella hotelljättar väljer Hilton denna sida av sundet för framtida satsningar).

Tolv våningar amerikansk lyx i glas och stål, inrett med danske Arne Jacobsens världsberömda fåtöljer. Brodirektören beställer öl och bornholmare, sill med rågbröd. För ett år sedan såg han den första svenska bilen rulla över bron mot Köpenhamn. Ett grandiost ögonblick.

Sedan kom vardagen och de dystra siffrorna:

Konsortiet går med förlust och brolånet, 22 miljarder kronor, kommer att ta många år att betala.

Men allt prat om hutlösa överfartspriser avfärdar Sven Landelius som nonsens:

- Visst är det folkets bro, envisas han. Och levererar en ganska okänd sanning: 70 procent av bilisterna som trafikerar bron betalar bara drygt halva broavgiften; den som köper ett bropendlarkort betalar 275 kronor för de två första resorna. Därefter sjunker priset till som lägst 70 kronor för varje tur över bron.

- Det största misslyckandet är att vi inte fått fler att begripa detta, säger han och ber oss komma tillbaka om tre år. Så lång tid tror han att det tar för människor att förstå att bron finns.

Innan Landelius försvinner till sitt heldanska kontor i Köpenhamns hjärta berättar han att även en brodirektör kan stöta på trubbel med integreringen. Vid nyår flyttade konsortiet till Köpenhamn.

Då hotade svenska myndigheter att dra in socialförsäkringen.

- Men nu har jag fått dispens.

     

Den danske tågmästaren Frank Pedersen hustrun Karina fick ingen dispens.

Efter ett år i Sverige ger de upp, flyttar hem till Köpenhamn igen.

Han har blå DSB-uniform och har just gått av skiftet på Öresundspendeln. Vi möts på tjugonde våningen på SAS-hotellets restaurang med betagande utsikt över Köpenhamn och Malmö i eftermiddagssol på andra sidan sundet.

Så nära!

- Men längre bort än man tror, säger Frank.

Paret Pedersen tog politikernas tal om en integrerad Öresundsregion på allvar. Lämnade Köpenhamns bostadsbrist för en trerummare i Malmö. Med dansk lön, lägre hyra och billiga svenska varor kunde de spara runt 4 000 kronor varje månad. Men byråkratin, främst den danska, satte käppar i hjulen.

När Karina åkte till Köpenhamn och sökte sjukvård - fri för alla danskar - förklarade läkaren att hon inte var önskvärd. Myndigheterna visste inte vem som skulle betala för en dansk från Sverige.

När Frank ville ta körkort för lastbil sa danska myndigheter nej. Sådant får bara bofasta danskar göra. Franks överklagan avslogs.

För att skattemyndigheterna på båda sidor skulle vara nöjda tvingades paret deklarera tre gånger.

     

I Köpenhamns rådhus, ett kvarter från SAS-hotellet, lovar danska och svenska politiker bot och bättring samma dag som Frank berättar för oss att han ska flytta. I en korridor träffar vi Ilmar Reepalu igen, i dag är han Öresundskommitténs ordförande. Vi får veta att ländernas skattesystem ska jämkas.

- Vi kommer att uppvakta båda regeringarna, säger Ilmar Reepalu.

På en tom stol i mötessalen hänger överborgmästare Jens Kramer Mikkelsens kavaj. Själv är han borta, på krismöte med regeringen.

     

Vi väntar på överborgmästaren i rådhuset. Men den utlovade intervjun blir aldrig av. Inrikespolitiken går före svenska journalister. Vi lämnar våra frågor på kontoret. Fyra dagar senare får vi Jens Kramer Mikkelsens brevsvar:

Han har alltid trott på bron.

Danskar och svenskar har mycket gemensamt: miljöansvaret, välfärdsidéerna, den ljusa och enkla designen.

Skattekrånglet är det största problemet.

Integrationen syftar inte till att göra oss mer sams - hela idén bygger ju på skillnaderna!

     

Ett elitprojekt. Så har bron kallats av folklivsforskaren Orvar Löfgren. Forskarna och beslutsfattarna jobbade bra och kände wow!, det går ju fint. Men en region kan inte byggas så, bara skapas långsamt av folket. Tillsammans med sex svenska och sju danska kollegor arbetar Löfgren med projektet "Att frambesvärja en transnationell region".

- Bron blev en viktig igångspark. Den skapade optimism.

Malmös näringslivsdirektör Sven Håkansson har liknat den vid en pånyttfödelse.

- I tio år led Malmö av alla nedläggningar, famlade vilset efter nya branscher. Nu är sorgeperioden över.

     

Den chartrade fiskebåten styr ut i Öresund i dimma, mot Saltholm, närmsta granne med Öresundsbron.

På bryggan väntar Georg Zimling, 81.

- Velkomne, denne vej, säger han.

Men på Saltholm finns bara nio människor och bilar och inga vägar. Vi åker på traktorflak. På intensivt gröna ängar betar kor, får och lamm.

Den gula gården från 1800-talet är sliten. Från utedasset skymtar den nya världen: i diset tornar Öresundsbron. Ibland, när det blåser hårt, hör Georg tåget. Så mycket mer märker han inte av den enorma satsningen på regionen. På Saltholm står tiden stilla. El och vatten saknas fortfarande. Allt utom potatis hämtas på det danska fastlandet. Postbåten kommer allt mer sällan.

- Bekvämligheter saknar man först när man haft dem, säger Georg som bott här hela sitt liv.

Själv stannar han helst hemma.

- Vad ska jag i Köpenhamn att göra? Där finns ju ingenting.

Men ett stort äventyr väntar nu. Bussutflykt till Skåne, första resan över bron. Georg Zimling, viker upp kepsen och kisar mot den svepande betonglinjen:

- Den är flott, bron!

     

När vi far över bron tillbaka mot Sverige har dimman skingrats. Under oss glittrar sundet i junisolens sken.

Vi har fått klarhet: bron har redan under sitt första år skapat effekter, om än små. Och vi har häpnat över de förhoppningar många människor här fäster vid bron. En bro som egentligen inte behövs. För under resan i Öresund har vi hört det gång på gång:

- Det är inte bron av stål och betong som är viktig. Det viktiga är de mentala broar vi byggt.

Maria Trägårdh, Britt Peruzzi
SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet