”Bödelns” nya liv i cellen

Staffan Heimerson rapporterar direkt från Haag

NYHETER

HAAG

Tala om skilda världar.

Med återhållen triumfkänsla stod Milosevicdramats segerkvinna Carla del Ponte i talarstolen i van Goghsalen, som ligger granne med FN:s i går så befästa krigsförbrytartribunal.

Som åklagare hade den platinablonda schweiziska stjärnjuristen äntligen fångat in sitt mest åtråvärda byte.

– Jag försöker inte vara känslomässig, sa hon. Men detta visar att ingen står över internationell lag. Men vi betraktar honom som oskyldig tills rätten gett sitt utslag. Och Milosevic ska dömas i en rättssal, inte i medierna.

Överlämnandet av den förre serbiske presidenten Slobodan Milosevic, 59, till tribunalen är inte okontroversiellt.

Kritiker hävdar att del Ponte, tidigare specialist på ekonomisk brottslighet, gjort sig till ett redskap för amerikanska intressen. Ärendet forcerades onödigt. En givarkonferens för Jugoslaviens återuppbyggnad, som sammanträdde i Bryssel i går, ägnade sig åt utpressning.

Milosevic i utbyte mot 14 miljarder kronor.

– Detta är inte en tribunal, sa i går en Balkanbedömare medan vi gemensamt vandrade 1 400 meter till den andra världen – häktet. Det är en basar.

Häktet ligger i stadsdelen Scheveningen och är en del av ett holländskt statsfängelse.

Tv och radio i cellen

Ena sidan har så öppen vård att det för en reporter bara är att vandra rakt in och slå sig i slang med internerna. Andra sidan, däremot, är ett Kumlafängelse och en avskild del av detta befolkas av de 39 misstänkta krigsförbrytarna från Serbien, Kroatien och Bosnien som alla väntar på sina rättegångar.

Där fanns i går Milosevic.

Det var i fängelset lätt att få uppgifter om fängelselivets konkreta detaljer: cellen är 15 kvadratmeter stor. Den har dusch och toalett. Det finns radio och teve som via satellit fångar in nyheter och nöjesprogram från Belgrad och Zagreb. Internen får läsa färska dagstidningar från sitt land. Han har egen kaffebryggare. Han få telefonkort och kan använda en telefon som inte kan avlyssnas när han rådgör med sina advokater.

I fängelseblocket finns både ett gym, ett litet ortodoxt kyrkokapell och två samlagsrum i vilka internerna får vistas med sina hustrur eller flickvänner. Fångarna förses med fickpengar för vilka de bland annat kan handla i en speciell liten butik som tillhandahåller maträtter från Balkan.

Under ständig observation

Det var däremot omöjligt att locka fram uppgifter om Milosevics sinnestillstånd. Men under pressbriefingen med åklagare del Ponte kunde anas, att Milosevic, som sagts lida av depressioner, står under oavbruten observation för att förhindra att han eventuellt tar sitt eget liv.

Obehaglig och klinisk atmosfär

Även i den relativa komforten vantrivs Milosevic och medfångarna – och inte bara för att de fråntagits sin frihet.

Fängelset har en klinisk, antiseptisk atmosfär. Den atmosfären är, erfar jag, gnagande obehaglig och onaturlig för män som levt i en värld av svett och slivovits, tobaksrök och vitlöksdoft.

Milosevic hålls de första tio dagarna i Haag avskild från de övriga fångarna. Men redan tisdag förmiddag får världen skåda honom.

Då förs han till rättegångssalen. Anklagelserna mot honom läses upp. Milosevic får frågan om han har förstått dem. Under 30 dagar kan han sedan överväga om han vill förklara sig skyldig eller oskyldig till anklagelserna.

Till Milosevics krigsförbrytelser i Kosovo adderas förbrytelser från hans tidigare krig i Kroatien och Bosnien. Men ännu har inte beskyllning om folkmord kommit upp.

Vittnen kommer att höras – vittnen som tills vidare av säkerhetsskäl hålls hemliga.

Processer om krigsförbrytelser är riskfyllda – jag noterade, att del Ponte själv i går var omgiven av åtta livvakter.

”Gäller inte en kollektiv skuld”

För att dämpa upphetsade stämningar, inkluderande regeringskris i Belgrad, underströk västvärldens regeringschefer på olika sätt att ”Milosevic i häkte i Haag innebär en stor dag för det internationella rättssystemet” och att ”ett nytt demokratiskt Serbien därmed närmar sig Europa”.

Del Ponte tillade:

– Rättegången gäller inte en kollektiv skuld, det är inte Serbiens historia som rannsakas. Det är en enskild individ och hans gärningar som granskas.

Staffan Heimerson