Ett ufo gör entré – del 2

Läs Jonas Gardells nya roman ”Ett ufo gör entré” som exklusiv följetong i Aftonbladet Söndag – hela sommaren

NYHETER
Jonas Gardell.
Foto: Urban Andersson
Jonas Gardell.

Femte kapitlet  

 Stockholm i juni 1999

Till mig själv för tjugo år sen

Hej Juha.

Först av allt vill jag bara ha sagt: Staffan Westerberg förstörde inte vår barndom.

Han är helt oskyldig. På hela min generations vägnar vill jag be om ursäkt för det lidande vi åsamkat honom genom orättfärdiga anklagelser.

De som skränar elakheter om honom är bara dumma fyll-skallar och riktigt usla ståuppkomiker.

Staffan Westerberg förstörde naturligtvis ingens barndom. En barndom förstörs av helt andra saker. Den sabbas av hemska föräldrar, av morsor som super och farsor som knullar en. Det är mycket värre än ”Vilse i pannkakan” kan jag försäkra.

Barndomen förstörs av elaka klasskamrater och blundande lärare och den förtvivlade idén om att barndomen ska vara en lycklig tid, och därför vill man inte veta att den inte är det.

Barndomen förstörs av en skola där man inte med nödvändighet lär sig läsa och skriva men där man helt säkert lär sig sin plats i rangordningen, där man lär sig bli slagen och man lär sig slå.

Kanske också barndomen får sig en törn när man inser att man inte alls är älskad som man är, utan att man måste vinna omvärldens kärlek – att det är en tävling, och den som inte fattar det är en idiot. Den insikten kan sabba vilket kalas som helst.

Eller också är ens barndom inte alls förstörd utan bara man själv som är störd, och det är en helt annan sak.

Därför önskar jag uppriktigt, på min generations vägnar, Staffan lycka till i sin teatergärning och hoppas att han ska kunna slänga sin T-shirt som det står ”Vi hatar dig, Staffan Westerberg!” på.

Och så ska jag dessutom hälsa Lillstrumpa från en udda och missfärgad tubsocka i min strumplåda att den inte skulle ha något som helst emot att para sig lite, om Lillstrumpa skulle vara på det humöret.