Femtonde kapitlet 

NYHETER

 Första gången man prövade kondom var man för sig själv. Man var tvungen att öva. Tillsammans med en brud måste man få på gummit som den självklaraste sak i världen.

Min första kondom var en Black Jack. Det var som att ha en sopsäck på snorren. Hur upphetsande är det? Och så blev det ångestskapande mycket kondom över. Black Jacken såg ut som en korvig, svart socka trädd över min stackars stolthet.

Då var Profil bättre. Visserligen bestod intrycket av korvig socka men man slapp åtminstone associationerna till sopsäck.

Näcken förstod jag mig över huvud taget inte på. Kondomen med knottror.

Gud, så äckligt! Som att säga till en brud: ”Nu ska du få det extra skönt, för jag har vårtor på snorren!”

När min Black Jack – den där första – var så att säga färdigprovad visste jag inte var jag skulle göra av den. Tänk om mamma skulle hitta den! Så jag sprang minst en halvmil hem-ifrån och slängde ifrån mig kondomen i ett dike.

Ändå var jag livrädd att min mamma skulle komma hem med kondomen mellan tummen och pekfingret och säga: ”Juha, titta vad jag hittade! Och bara en halvmil hemifrån! I ett dike!”

Över huvud taget försökte jag leva igenom min tonårstid och låtsas som om mina pinsamma föräldrar inte fanns. Ingens föräldrar fanns egentligen. Om det var absolut nödvändigt mumlade man ett hej när man passerade någon pappa i TV-fåtöljen eller någon mamma i köket. Så snabbt som möjligt tog man sig till sitt eller kompisens rum eller gillestugan eller var man nu fick sitta ifred. Helst var man hos någon som inte hade sina föräldrar hemma alls. Som Roy. Det gällde att hålla föräldrarna utanför..

”Vad har du gjort idag?”

”Ingenting.”

”Vart ska du nånstans?”

”Ut.”

”Kommer du hem till middag?”

”Vet inte.”

”Hur var filmen förresten, var inte du på bio igår?”

”Sådär.”

”Nämen ärligt, lite mer kan du väl berätta. Hur var den?”

”Vet inte. Okej.”

”Vad gjorde ni efter filmen då?”

”Inget särskilt. Jag måste gå nu.”

”Det är minusgrader, ska du inte ha mössa i alla fall?”

”Lägg av!”

”Men du kommer ju att frysa öronen av dig!”

”Amen sluta då jävla kärring, du fattar ju ingenting!”

Ständigt denna ilska, detta ursinne. Att vara femton var oförsonliga vredesutbrott varvat med nervösa utprovningar av kondomer bakom låsta dörrar. Och mitt i förvirringen en svällande förtvivlad varelse som inte fattar någonting, och som därför skriker till alla runt omkring: ”Ni fattar ingenting!”

För vuxenlivet var en Rubiks kub som man bara inte kunde få att gå ut. Är det så konstigt att man runkar maniskt under sådana omständigheter?

Det gör ju apor också när de blir frustrerade, eller hur?

Läs vidare...