Ett ufo gör entré - del 3

Läs Jonas Gardells nya roman ”Ett ufo gör entré” som exklusiv följetong i Aftonbladet Söndag – hela sommaren

NYHETER
Foto: Urban Andersson

Tjugonde kapitlet 

 Solveigs Livs finns inte mer. Soliga Solveig ser ingen längre till.

Kanske har hennes sol gått ned. Kanske hann världen ifatt hennes lilla mataffär, där hon stod bakom disken ofantligt rund, med tjocka glasögon med bruna skalmar, och talade på sin bräkiga halländska med Sävbyholms alla mammor som lydigt lyssnade till allt vad Solveig hade att utgjuta sig över, trots att barnen otåligt drog i kappfållar och armar. De var alla i soliga Solveigs våld, ty de handlade alla på krita.

Noggrant och omständligt skrev Solveig för hand upp varje vara i en svart anteckningsbok.

Kanelsnäckor, 1 påse, 4:40?

Fiskpinnar, 2 pkt, 11:85?

Vart de fulltecknade svarta anteckningsböckerna tagit vägen nu är det ingen som vet. Affären är igenbommad, och den upptrampade stigen i backen upp från Sävbyholmsskolan, som skolbarnen brukade springa på frukostrasten för att köpa Solveigs femöres hallonkola, gräddkola och chokladkola, håller på att växa igen och plånas ut.

Så förändras Sävbyholm. Solveigs Livs finns inte mer, och istället har Sävbyholm fått ett centrum.

Det är inte ett stort centrum med inglasade gallerior och mängder med affärer som Granviks Centrum eller Hoby Stormarknad. Det är ett litet centrum som heter Sävbyholms Torg, och där finns egentligen inte mycket alls.

Kyrka, vårdcentral och bibliotek. En tobaksaffär och en lunchrestaurang som aldrig har några kunder och som byter ägare varje år.

Ägaren är alltid en turk eller en grek eller en jugoslav, och han har försökt lära sig svenska, och han arbetar dygnet runt, och han har satsat hela sitt sparkapital på denna fina restaurang i ett nyetablerat köpcentrum, och han försöker locka gäster med luncherbjudanden och annat, och han gör allt som han ska och han gör inga fel, men det är ändå ingen som vill äta hos honom, och hej då Ahmed och välkommen Muhammed och vem ser egentligen någon skillnad, och falukorven är ju ändå alltid falukorv, och lövbiten är alltid lövbit.

Mittemot bussgaraget, i huset där det gamla Konsum låg, finns nu en affär som säljer Stiga trädgårdsmaskiner.

Nya Konsum ligger vid torget sida vid sida med Martin Olsson. Hur Konsum klarar sig är det ingen som förstår, för i Sävbyholm handlar alla på Martin Olsson.

Det är en politisk markering. Vi är inte vänster.

Sävbyholm är inte vänster.

När Juhas klass röstar i klassrummet och varje röst skrivs upp med krita på svarta tavlan (som är grön) får moderaterna tjugo röster av tjugofem.

Tjugo moderatstreck på svarta tavlan (som är grön).

Centern får en röst. Den vet man är Erik med flinets, för hans pappa sitter i kommunfullmäktige för centerpartiet, och när det är val åker hans pappa långsamt runt i sin bil på Sävbyholms småvägar med en megafon på taket och idkar valpropaganda.

Sedan återstår tre röster på VPK, och det vet man ju vilka det är som har lagt dem. Det är äckliga finnen Juha, äckliga mjällbruden Jenny och äckliga Manuel som är chilensk flykting och som kom till klassen i 7:an.

Nej, Sävbyholm är inte vänster. Sävbyholm är borgerligt.

När man går med soporna till soptunnan vill sävbyholmarna kunna visa upp en Martin Olsson-plastpåse för sina grannar.

Att ha soporna i en Konsumpåse är som att säga: ”Vi är kommunister och har nästan ingen inkomst alls.”

Det finns sävbyholmare som går in på Martin Olsson och köper bara plastpåsarna.

Sedan går de över till Konsum och köper själva maten.

Sävbyholms Torg är byggt som ett fort i mörkt tegel och mörkbetsade snickerier kring en torgplats som är belagd med grå betongplattor.

En samlingsplats där ingen samlas, en mötesplats där ingen möts.

Förutom på lördagarna då en representant för Sävbyholms Idrottsförening säljer lotter till förmån för ungdomsverksamheten. Det är den lokala företagarföreningens sätt att bjuda på ”det lilla extra”.

Festligare än så blir det inte i Sävbyholm.

En period försökte man kalla lördagarna för ”Marknadsdagar” för att locka folk. Då fick idrottsföreningens lottförsäljare sällskap av två tanter från Sävbyholmskyrkan som sålde virkade grytlappar till förmån för Lutherhjälpen. Men de stod där bara två lördagar, för det var ingen som ville ha deras grytlappar.

Och så Ahmed förstås, eller Muhammed eller vad han hette, han satte ut en handtextad skylt om att man inne på hans lunchrestaurang som ”Marknadsdagserbjuddande” kunde äta ”Lövbit med pommes frites och Bernanäs-sås”.

Var soliga Solveig blev av ska ingen nånsin få veta.

Detta har hänt: