Tjugoförsta kapitlet

NYHETER

 Mörka och smala är Sävbyholms vägar. Lyktstolparna glesa, ljusets räckvidd nästan ingen alls.

Man gör rätt i att vara mörkrädd i Sävbyholm. Man gör rätt i att känna sig hotad. För något är inte som det ska. Det finns något i mörkret, det lurar något i skuggorna.

Detta i det trygga, trygga förortsområdet. Här där det inte finns något ont.

Men varför vågar sig ingen ut om kvällarna? Varför är Sävbyholms vägar så tomma och ödsliga? Varför tänder man lampor i varje rum och i varje fönster för att hålla mörkret på avstånd?

För det gör man.

I Sävbyholm är alla rädda för mörkret.

Också i rum där ingen människa är brinner lamporna.

Under nattens timmar drar en demon genom förorten. Han är Fördärvaren som fordom gick genom Egyptens land och dödade varje förstfödd. Man måste skydda sig, stryka blod på dörrposten så att dödsängeln går förbi. Inne i husen kryper man ihop, darrar man och bävar.

Och barnen läser sanningen om sitt Sävbyholm i en saga av Tove Jansson:

Därute gick hemulerna med stora tunga steg långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.

Taltrastvägen, Domherrevägen, Tornsvalevägen.

Sävbyholms vägar har tagit sig fågelnamn, men bara från söta småfåglar, såna som kvittrar, ofarliga mesar och finkar och svalor.

Och kanske tog det slut på lämpliga fåglar, för i nyaste radhusbebyggelsen runt Sävbyholms Torg är vägstumparna uppkallade efter bär.

Smultronstigen, Hallonstigen, Hjortronvägen.

Vilka är det som de försöker lura?

Inte kan väl något ont komma från en Smultronstig? Är det så man har tänkt? Inte kan väl någon fara illa på en Domherreväg?

Vad är det för fasansfull ångest man försöker bemästra genom att döpa en väg till Önskevägen? Vad berättar det om Sävbyholmsborna och deras vilsna drömmar?

Eller behovet av att få låtsas att nyanlagda asfaltstumpar är stigar, slingrande och hemliga, upptrampade av tusentals barfota fötter i generationer, vad tillfredsställer man med det? Vad försöker de nyinflyttade sävbyholmarna intala sig själva att de har gjort? Hittat hem?

Här finns till och med en väg som döpts till Sagovägen.

En dag är prinsen här, kvitter kvitter, söta små ekorrar, önskebrunn och tralala. Är det så de tänker?

Men detta är sanningen:

Snövit är en jävla hora.

Askungen lät avrätta sina fula systrar och sin styvmor så fort hon fick chansen.

Prinsen knullade Törnrosa medan hon sov.

Rödluvan åts av vargen och blev vargbajs.