Tjugosjätte kapitlet 

NYHETER

Nu har Jennys mor varit död i ett och ett halvt år. Det märkliga är att efter det att hon dog har huset blivit ännu tystare fast det egentligen inte behöver hållas tyst längre. Fadern stänger för det mesta in sig på sitt arbetsrum, och till natten tar han tabletter för att kunna sova.

Kanske tystnaden har blivit en del av husets väsen. Jenny har vant sig vid att tassa och smyga, det går liksom inte att rusa. Liksom det inte går att vädra. Hur mycket man än öppnar fönstren kommer ingen ny luft in.

Kanske tystnaden också beror på att Jennys bror Konrad har flyttat hemifrån. Fast det var på tiden, som Ritva sa, för han var ändå trettio fyllda.

Så Jenny är ensam nu frånsett Juha.

Ibland står hon i vardagsrummets panoramafönster och tittar in i Juhas hus.

Jennys far brukar säga att det är idiotiskt med en förortsvilla som har panoramafönster när det inte finns nåt att titta på.

Men där har han helt fel.

För på andra sidan havet börjar världen.