Här dog Lasse - i en värmefläkt

1 av 3 | Foto: Mattias Carlsson
HITTADES EN MÅNAD SENARE I februari hittade Lasse ett varmt vindsutrymme med en värmefläkt vid Folkungagatan i Stockholm. I mars hittade två sotare honom död, troligtvis efter ett fall från en lucka tre meter högre upp.
NYHETER

Lasse slutade sina dagar i en värmefläkt på Folkungagatan. Det varma utrymmet var hans hem en iskall februarinatt.

Lasse var hemlös, missbrukare och hiv-smittad.

Han blev 48 år.

Regeringen beslutade nyligen om ett bidrag på drygt tre miljoner kronor till projekt för att förebygga hemlöshet och förbättra de hemlösas situation.

Beslutet är en del i en treårig satsning om totalt 30 miljoner kronor.

Pengarna ska gå till Södertälje, Borlänge och Helsinborgs kommuner samt till Situation Stockholm och Verdandi Borlänge.

Lasse tillhörde de människor som samhället försökte hjälpa gång på gång.

Men han var för trasig inombords för att kunna ta emot hjälpen.

Kraven var för stora för en person som levt hela sitt liv i utanförskap, långt borta från alla sociala normer.

Han föddes av en ung mamma som var tvångsomhändertagen på ett flickhem, vem hans pappa var fick han aldrig veta.

Mamman dog av en överdos innan Lasse hunnit bli tonåring. Redan i tioårsåldern hade han bott på ett 30-tal fosterhem och institutioner.

Kröp in för att sova

Lasse levde på Söders gator. Han var den som alla suckade över på tunnelbanan, som alla vände bort huvudet ifrån när han sträckte fram sin hand för att få pengar.

Ibland fick han sova på något natthärbärge. Ibland i en port, i ett soprum eller i en övergiven bil. Det fanns nätter då han bara irrade runt på stan. En kall natt i februari hittade han ett varmt vindsutrymme med en värmefläkt. Han kröp in där för att sova.

I mars hittade två sotare honom död, troligtvis efter ett fall från en lucka tre meter högre upp. På en avsats låg lite kläder, medicin, cigaretter och rakutrustning.

Den mumifierade kroppen resulterade i några korta notiser. Sedan glömdes han bort.

Men det finns fler som lever i den verklighet som var Lasses. Omkring 70 personer i Stockholm saknar bostad, missbrukar och är hiv-positiva. Siffran stiger i takt med att välfärden avvecklas. Mörkertalet kan vara stort.

Skolexempel på gruppen

- Han är ett skolexempel på personer ur den här gruppen av människor som inte klarar av kraven för att ta emot hjälp. Socialtjänsten har svårt att möta dem eftersom de hela tiden går över gränsen, säger Claes Heijbel, ordförande för Convictus, en stödorganisation för hemlösa och hiv-positiva med missbruksbakgrund.

Föreningen startades som ett nätverk av två hiv-positiva missbrukare för ungefär femton år sedan.

Träffades i tio år

Claes Heijbel träffade Lasse regelbundet på föreningens dagverksamhet Bryggan på Birger Jarlsgatan. Där fick han ett mål mat, tillgång till dusch och en stunds sömn på en madrass i ett rum på övervåningen.

I tio år möttes de i olika sammanhang. Det utvecklades till ett slags vänskap.

Claes Heijbel är kritisk till den sociala nedrustningen och till hur den drabbar just den här gruppen i samhället. Han säger att situationen i Stockholm börjar närma sig läget i Sydeuropa.

Ett viktigt steg i rätt riktning skulle enligt honom vara att sjukvården och övriga samhället börjar utnyttja sina resurser på ett annat sätt. Närma sig de utsatta i stället för att vänta på att de ska komma själva.

För det gör de inte.

Ett positivt hiv-test är ett tungt besked även för en hemlös narkoman. Men i en avtrubbad verklighet betraktas det inte längre som en katastrof.

- De lever redan ett livsfarligt liv. Många hinner dö på något annat sätt än i aids.

Fotnot: Lasse är ett fingerat namn.

Fatima Johansson