”En kvinna satt och broderade bakom alla järnkaminer”

NYHETER

I Norrköping skulle vi spela till oss lite lugn och ro innan sommaruppehållet och vi supportrar skulle få lite stabilitet i nervsystemet.

Men vi kom, vi sågs och vi förlorade. På planen.

På stan innan match var det däremot blårandigt vart man än vände sig och i parkerna spelades det boll med ett stort självförtroende i den ena handen och en ölburk i den andra.

Kanalen som går genom Norrköping var full av badande supportrar, gatorna var fulla av idel glada ansikten och det var inte tillstymmelse till bråk eller provokationer.

I stadsparken, där det gick som hetast till med plastbollen, satt det en äldre kvinna från orten och broderade bakom dom öldrickande och festande blåränderna, en lugn och städad scen som fick poliserna att se riktigt förvånade ut.

Det verkar som den positiva fotboll och den glädje som vårt lag sprider smittar av sig på oss supportrar, eller så är det tvärtom.

Det var inte konstigt att spelarna kom in till matchen med lite framgångsfrossa, det har varit mycket Djurgården den senaste tiden och spelarna måste väl vara lika ovana att hantera den framgångsvågen som vi supportrar är.

Det blir ju inte lättare att kliva ut på planen inför 4 000 nedresta supportrar - snacka om prestationsångest.

Peking var mer taggade och ett nummer större, men förlusten till trots känner jag en stark tro på Djurgården inför nästa helg då allsvenskan sparkar i gång igen.

Det kommer att synas mot Elfsborg att veckorna före uppehållet inte bara var en tillfällig formtopp - utan att det är något som kommer att fortsätta resten av säsongen.

Richard Edberg