"Tittis död gav mig en ny livssyn"

För fem år sedan dog Kerstins dotter i TWA-kraschen

1 av 3 | Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
"JAG VILL BLI FÖRFATARINA" Så skrev och stavade Kerstin Skjöld fel som liten i skolan. Vid 61 års ålder är hon nu det. Debutboken "Lysande barn" handlar om dottern Tittis död i en flygolycka för fem år sedan.
NYHETER

I dag är det fem år sedan Kerstin Skjölds dotter dog i TWA-kraschen utanför New York.

En tragedi som gett mamman helt nya perspektiv på livet.

- Jag har gått i Tittis spår. Jag har rest mer och tagit för mig mer än jag gjorde tidigare, säger hon.

Lagom till bokmässan i höst släpps Kerstin Skjölds debutbok, "Lysande barn".

I den skildrar hon dottern, förhållandet mor och dotter, men mest av allt saknaden efter Titti.

Kerstin Skjöld lyssnar intensivt när jag berättar om hur jag som Aftonbladets utsände, tillsammans med fotografen Niclas Hammarström, den 19 juli 1996 åkte ut med den sista räddningsbåten till olycksplatsen i vattnet utanför Long Islands kust.

Hur havet var alldeles lugnt och spegelblankt.

Det var det aldrig annars.

Om vrakdelarna som flöt omkring. Barnskor, cigarettpaket, isoleringsmaterial, flytvästar som aldrig öppnats.

Och hur det bland oss tio på båten var tyst som i kyrkan.

Gick i katastrofberedskap

För Kerstin Skjöld började det egna sökandet i samma stund som det obevekliga beskedet kom: Titti är död.

Hennes slutsats i dag? Att det hela var förutbestämt. Och att hon anade det redan innan TWA-planet exploderade i luften.

- Jag trycker mycket på det, delvis för att det är en trygghet. Att det skulle finnas någon ordning. Att det var förutbestämt. Så att man bara inte säger: "Stackars tös, dra en sån nitlott!"

- Kanske hade jag nos på ödesgudinnorna. Det var en fläkt från deras fönster ungefär. Jag gick i någon sorts katastrofberedskap. Det är normalt för i synnerhet mammor att vara jätteoroliga. Samtidigt är jag rädd att mammor som läser detta ska tänka: "Oj då, bara för att jag är så orolig, kommer det att hända mig också."

Nyligen blev Kerstin Skjöld uppringd av några av Tittis bästa väninnor.

- Vi vill träffa dig igen.

Finns så oerhört mycket smärta

Kerstin bjöd hem dem till gården på Södermalm.

- Det betyder mycket för mig. Och det visar lite av vilken person Titti var.

Dotterns död förde också med sig att Kerstin Skjöld reagerade annorlunda än tidigare när hon läste eller hörde om olyckor där andra ungdomar ryckts bort alltför tidigt.

- Då tänker jag på vilket helvete deras föräldrar har nu. Så oerhört mycket smärta som det finns.

- Sen hade jag ovanan att läsa dödsannonser och såg om det var någon som var ung. Men nu har jag fått ett helt annat perspektiv.

Utdrag ur Kerstins debutbok "Lysande barn"

FEM ÅR EFTER TWA-KATASTROFEN

Leif-Åke Josefsson