Mycket snack - lite verkstad

NYHETER

Det bästa vore om det G8-möte som inleds i Genua i dag inte ägde rum alls. Det är fel att de rika länderna samlas för sig själva, utan medverkan från den fattiga världen. Så resonerar en del av de aktivister som i dagarna samlats i den italienska hamnstaden.

Det är en rimlig invändning. Det vore djupt olyckligt för den globala dialogen om samtalen i G8 tillåts ersätta debatterna i organ som FN eller WTO, där alla länder finns med.

Ändå kan man inte komma ifrån att den rika världen har ett särskilt ansvar för den ekonomiska och sociala klyftan mellan syd och nord, och därför kan det ändå vara på sin plats att den rika världens politiska ledare kan komma samman och diskutera hur man ska hantera det ansvaret. Därför handlar G8-gruppens legitimitet ytterst om vilken dagordning man sätter.

Mot den bakgrunden är det utmärkt att värdlandet Italien prioriterat världsfattigdomen inför mötet i Genua.

Målet för G8 är, enligt förhandsbeskeden, att komma fram till förslag som ska öka investeringarna i tredje världen, skriva av skulderna för fattiga länder och ge dem en mer jämlik tillgång till världsmarknaden. George W Bush har till och med talat om att skänka pengar till tredje världen i stället för att bevilja lån som sedan inte betalas tillbaka.

Det låter bra, men problemet är att dessa lösa målsättningar upprepats gång på gång under de senaste årens G8-möten utan att särskilt mycket hänt i praktiken.

Mötena har präglats av mycket snack men lite verkstad.

Redan vid toppmötet i Köln 1999 utlovades snabba skuldavskrivningar på 100 miljarder dollar för de fattigaste länderna, ett löfte som bara till en liten del har infriats. Och varje gång någon föreslår sänkta tullmurar på jordbruksprodukter från tredje världen sätter nationella intressen i USA och EU hinder i vägen.

I Genua räknar de flesta med att världens mäktigaste politiska ledare kommer att enas om ett program för att bekämpa spridningen av aids. Det är utmärkt, men räcker inte alls.

På grund av att ingen förväntar sig några storverk har intresset i stället fokuserats på det som händer runt omkring toppmötet.

Och det är sannerligen värt mer uppmärksamhet. Över 100 000 aktivister har samlats i Genua. Över 800 organisationer, stora som små. Någon promille av dem är våldsamma. Därutöver är det organisationer som katolska kyrkan, fackföreningsrörelsen, Attac, politiska partier. Alla är där. Och enligt en opinionsundersökning stöds demonstranternas krav på skuldavskrivning och en rättvisare världsordning av över 50 procent av italienarna.

Demonstrationerna kan inte avfärdas. Vi beskådar i Genua ett folkligt engagemang som världen inte sett maken till sedan fredsrörelsen var som störst i slutet av 1970-talet. Snart är det väl bara vi i medierna som fortfarande tycker att våldet och polisens avspärrningar är det hetaste i Genua.

Jesper Bengtsson