Syskonkärleken som överlevt alla avstånd

Elsa, 96, flög från USA för att gratta när Märta fyllde 100

SKILDES ÅT SOM TONÅRINGAR När Märta fyllde 100 år, flög lillasyster Elsa, 96, från USA för att gratta. Syskonkärleken har överlevt avstånd och tid.
Foto: Johanna Pettersson
SKILDES ÅT SOM TONÅRINGAR När Märta fyllde 100 år, flög lillasyster Elsa, 96, från USA för att gratta. Syskonkärleken har överlevt avstånd och tid.
NYHETER

LULEÅ

De var tonåringar när de skildes åt.

Märta bor kvar i Rutvik utanför Luleå, Elsa bor i Illinois, USA.

När storasyster fyllde 100 år packade Elsa, 96, sin väska och flög till Sverige.

- Jag saknar gammelsyster Märta så mycket, säger hon på klar norrländska.

Hårt, hårt kramar Märta Wikberg sin syster Elsa Lindgrens händer. De är båda gamla, men utstrålar fortfarande en känsla av styrka.

Märtas lägenhet är fylld av blommor och gratulationskort. Själv sitter hon i rullstolen, fint klädd i en röd klänning.

- Jag uppskattar verkligen att jag fick fira hennes 100-årsdag. Det var 10 år sedan jag träffade henne senast och då trodde jag inte att det skulle bli någon mer Sverigeresa, säger Elsa.

De har skrivit brev varje vecka

Under alla år har systrarna brevväxlat med varandra. Märta som gifte sig och blev lantbrukare har berättat om sitt liv. Elsa har skrivit om livet som fru till en snickare i USA. Varje vecka har de rapporterat till varandra.

Men den senaste tiden har Märta bara gett "tankesvar".

- Jag vet vad hon tänker och svarar på hennes frågor. Vi behöver egentligen inte prata utan förstår varandra ändå, säger Elsa.

Återupplevt gamla minnen

Nu vet Märta att systerns tre veckor långa resa lider mot sitt slut.

- Jag vill att Elsa ska stanna, säger hon.

De har haft en bra tid tillsammans - tittat på kort och pratat om gamla minnen. Märta som aldrig varit i USA har fått höra om Elsas liv. Och i födelsedags-

present fick hon en liten fågelstaty.

- Vi har sådana röda fåglar i vår trädgård i Amerika. Jag har berättat för Märta om dem och ville att hon skulle få se hur de ser ut.

Tillsammans är de 196 år

Elsa åker snart vidare till Stockholm och Dalarna för att hälsa på mer släkt.

Men systrarna försöker att inte tänka på att tiden rinner ifrån dem.

- Min svärdotter har sagt att vi inte får gråta. Vi är tillsammans nu och det är väldigt fantastiskt: vi är ju 196 år. Jag tror att det ligger i generna att vi i släkten blir gamla, säger Elsa.

Likheten mellan syskonen, födda Arvidsson, är slående. Det finns en speciell glimt i ögonen och det märks att de förstår varandra. Båda hör dåligt, men de kommunicerar ändå.

Och trots att drygt en timme har gått är greppet om varandras händer fortfarande stadigt.

- Jag är stark, kan till och med boxas, säger Märta.

Hon viftar med händerna och ler.

Elsa svarar med att ge henne en puss.

Maria Gners