Något händer i land du välsignade

NYHETER

När jag under min långa reportageresa vid Konsum i värmländska Brunskog såg en ner-kabbad läcker, röd, patinerad Pontiac Bonneville årsmodell -66 trodde jag mig förstå. Yuppifiering pågår. Men bilisten, Susanne Wessling, 37, sa:

– Jag yuppie? Aldrig! Snarare raggare.

Flykten till landsbygden har två gemensamma nämnare: orten bjuder livskvalitet och jisses vad vackert där är.

Flytten till en ort sker spontant, först oplanerat, men blir sedan självgenererande, när människor följer i pionjärernas spår. Livskvaliteten har fyra dominerande moment:

1. Att få större bostadsyta på vischan för samma pris man betalade i staden.

2. Att ge barnen en miljö fri från knark och kriminalitet.

3. Hemlängtan, finna sin rötter, inte sällan flyttar man till en familjegård.

4. Möjligheten att hålla djur eller fritt kunna meka med motorfordon.

Mindre orter lockar

Den vanliga bilden är att ungdom, för att studera eller finna arbete, flyttar från glesbygden. Men på sina håll – i Mjällom på Höga kusten, i Ottsjö i Jämtlands fjällvärld, i Tollarp i Skåne, på Lindön-Resö i Bohuslän, i Öster-Marma i Sörmland, Skinnskatteberg i Västmanland, Bingsjö i Dalarna – är det annorlunda.

Det finns i landet ett trettiotal orter av den typen – och de är inte de man först skulle gissa på: Österlen, Gotland eller Siljansbygden.

De är mindre kända och profilerade än så. Men orterna är aldrig de små och medelstora städerna. Det är därifrån man flyttar – och man flyttar antingen till storstad eller till riktiga landet.

Utveckling utan politiker

Det är barnfamiljer som flyttar in. De har en stoisk inställning till de höga bensinpriserna – för jobbet är de tvungna att pendla långa sträckor. Undersökningar visar att människor accepterar ända upp till 45 minuters pendling i bil.

Ingenstans verkar boomen ha skett genom en ”satsning” eller ett politiskt beslut. På en ekonomisk karta går inte orterna att pricka in som dynamiska.

Det är något annat som händer i land du välsignade.

Staffan Heimersson