Mjällom lever – regionen förfaller

NYHETER

MJÄLLOM

Ångermanland vid Bottenhavet är känt för att ha Sveriges mesta landhöjning, nio millimeter år efter år.

Ändå – regionen sjunker. I Örnsköldsvik och Kramfors är stämningen tröstlös. Var tredje gård i vad som är en av Sveriges vackraste bygder – och som just av FN-organet Unesco korats till världsarv – befinner sig i förfärande förfall.

Av tjugo mjölkbönder kring Nordingrå är 15 över 50 år. Fisken, som på Ulvön ska bli surströmming, dras inte upp lokalt utan av Gävlefiskarna. Världsarvet är mest till besvär : ”vi får inte längre rensa ett dike ens.”

Bara elände. Om det inte hade varit för Mjällom. I Mjällom, som ligger på en slänt upp från Ullångersfjärden, är trenden den motsatta. Fler flyttar dit än flyttar därifrån. Han som räknar själarna, kyrkoherden Mats Pelo, 48, konstaterade:

– Om bygden ska överleva måste vi växa.

Då fordras det folk som Nina Jönsson och Swante Öhgren. Nina hade blivit arbetslös på Teli som i Skellefteå tillverkade Axe-växlar, Svante gick på alu-utbildning.

Vägen blev bara smalare?

Nina såg en annons med ett jobb som kanske skulle passa:

– Skulle du vilja till Mjällom, Swante? frågade hon.

– Självklart, svarade Swante. Vars ligg´ de?

35 mil söderut – från en bygd med stridsropet: Vi flytt int´. De körde. Vägen blev smalare och smalare. Nina noterade:

– Det finns inte en enda affär. Och vi sa att vi aldrig skulle bo på en plats som är mindre än Vindeln.

Drivs av driftigt folk

Vindeln har 2 500 invånare. Mjällom 400.

Men Swante sa:

– Himmel så vackert här är! Vi pröv´.

Det var sex år sedan. Fördelarna är hittills uppenbara.

Nina, 39, har jobb på Cablage Team.

Swante, 29, har jobb som fritidsledare, är lärare, spelar golf och klättrar i berg.

Det finns många unga familjer knutna till ortens två high tech-företag, som båda drivs av bygdens driftiga folk, paret Gerdin. För en lägenhet om 120 kvadrat är hyran bara 3 300 kr i månaden.

Tre barnfamiljer har kommit

Nackdelen är bygdens låga löner: 13 500–16 000.

– Det känns, sa Nina, att sammanhållningen är god. Det är inte bara att vi ofta har kalas hemma hos varandra. Byaföreningen är aktiv och vi kämpar för att få behålla skolan.

Det finns 30 elever, inte illa i en Norrlandsby. Men kataloger visar att på 1950-talet fanns det 159 elever i skolan. Då var Mjällom en industriort med sju handskfabriker och fem skofabriker.

Sedan gick det nedför.

– Men nu är det uppsving, sa Nina. Det har kommit tre barnfamiljer till och två äldre par som går omkring och suckar: ”Åh vad här är vackert?”

Staffan Heimerson