Gräsö växte med 32 personer – på ett år

NYHETER

GRÄSÖ

Femton mil från Stockholm och tio från Uppsala breder Roslagens vackraste landskap ut sig med idylliska småstäder: Öregrund och Östhammar.

Ändå – från varje samhälle och församling samma bild: utflyttning.

Ett undantag: Gräsö, skärgårdens nordligaste utpost, där 18 orkidéarter frodas och dit man inte kommer utan att använda färja.

NATUREN LOCKAR Maggie Drevendahl förklarar varför hon valde just Gräsö.
Foto: SARA WAHLGREN
NATUREN LOCKAR Maggie Drevendahl förklarar varför hon valde just Gräsö.

På ett år ökade befolkningen om 811 personer med 32.

Det finns inget rationellt skäl till ökningen. Bara trivsel.

Maggie Drevendahl, 51, beskrev sig en gång i lokaltidningen, Östhammars Nyheter, som en vagabond som flyttade från plats till plats tills hon övertog en bondefiskares gård på Gräsö och hennes make Stig började veckopendla till sitt plåtslageri i Stockholm.

– Det är naturen och gemenskapen som tilltalar mig.

Spöksamhällen

Den krassa verkligheten är att Gräsö växer tack vare att äldre människor gör sina sommarstugor till året runt-bostäder.

Det är som de tagit på allvar myndighetshotet nyligen uttalat av Glesbygdsverkets generaldirektör Pia Enochsson på Dagens Nyheters debattsida:

– Något måste göras, skrev Enochsson, för att vackra skärgårdssamhällen på grund av att bebyggelsen blir fritidshus reduceras till att bara vara bebodda på sommaren. De förvandlas till spöksamhällen.

– Boplikt för den som vill äga hus i skärgården kan bli nödvändigt.

Jobbar hemifrån

På Gräsö bor folk av fri vilja året runt. De älskar september när turisterna försvunnit. Christina Tallin på kommunens näringslivsorganisation förklarade fenomenet:

– Ny livsstil. Folk pendlar – trots färja och trots tjugo mil i bil tur och retur till Uppsala. De har ledsnat på storstaden. Nej, det är inte ”gröna vågen”.

– Mera nördar som kan arbeta hemifrån någon eller några dagar i veckan, säger Christina Tallin.

Staffan Heimerson