"Många smäller de runda ballongerna"

Andreas Toll berättar om några av Änglarnas läktararrangemang:

1 av 2
Göteborg
NYHETER

Helsingborg–IFK Göteborg, 19 augusti 2000.

– Det var ett litet annorlunda grepp med långa ballonger. Det blir mer färg då och det blev väldigt läckert, säger supporterklubben Änglarnas klackledare Andreas Toll.

– När vi har runda ballonger är det många som smäller dem innan de ska släppas i väg. Det var ett litet test ifall det skulle funka bättre med långa – och det gjorde det. Folk smällde dem inte lika mycket då.

IFK Göteborg–Gais, 19 september 2000.

– Bengaler är ju lite förbjudet och vi fick 10 000 kronor i böter. Men vi skötte arrangemanget jäkligt bra. Det var en viktig match och så mycket förväntningar, säger Andreas Toll.

– Det var faktiskt ett av de billigaste tifona vi gjort, en whiskeyflaska kostade det. Lite byteshandel där... Det är nog det största bengaltifot som genomförts i landet. Det blev väldigt rökfyllt och det märktes ända bort till centralstation, som ligger 500 meter bort.

IFK Göteborg–Helsingborg, 9 april 2001.

– Det var ju pappersark på båda läktarna men på bilden syns nästan bara det vita. Det var första gången vi gjorde något riktigt stort, berättar Andreas Toll.

– Vi arbetade i sex timmar på läktarna med förberedelserna och det tog två tre dagar att vika ihop papprena och att planera. Vi var noga med informationen och det blev väldigt lyckat. Mot AIK var vi slarviga med informationen och då blev det bara dåligt rakt igenom.

– Det är bra om folk får se bilden för vi tänker göra om det mot Djurgården.

Orgryte–IFK Göteborg, 28 maj 2001.

– Vi var en av de första supporterklubbarna i Sverige som hade tvåpinnsflaggor och nu spinner vi vidare på det. Med tanke på hur läktarna ser ut på Gamla Ullevi är det svårt att genomföra bra tifon. Men två pinnsflaggor går bra, det blir mycket färg och samtidigt kan man göra nåt kul med dem. Vi har 30–40 flaggor i lager och 25 nya är på väg, berättar Andreas Toll.