- Jag vet inte längre vem jag är

Medicin förstörde Tekestes hudfärg

1 av 2 | Foto: ÅSA WESTERLUND
SVART BLEV VIT För nio år sedan fick Tekeste Kahsay läkemedlet Introna mot en begynnande leversjukdom. Medicinen förstörde hans pigment och gjorde honom till en vit man - nästan. - Mitt självförtroende är borta, jag vet inte längre vem jag är, säger Tekeste, som önskar sig sin mörka hud tillbaka. I andra hand att bli helt vit.
NYHETER

Så här ser Tekeste Kahsay i Stockholm ut.

Inte längre svart, och inte heller vit.

– Jag vet inte längre vem jag är, säger han.

Vad är en hudfärg värd?

Det har gått nio år sedan Tekeste Kahsay förlorade sin. Efter en allvarlig olycka i jobbet på en dörrfabrik i Lidköping hamnade han på sjukhus. Där upptäcktes att han även led av förstadierna till en leversjukdom.

Han fick läkemedlet Introna, som förstörde hans pigment.

På frågan hur det kändes tar han med en häftig rörelse av sig glasögonen och säger, med låg röst:

– Hemskt. Som om jag försvann. Jag är 59 år, men vem är jag? Mitt självförtroende är borta.

Han är en svart man inuti, och vill vara svart.

I andra hand önskar han sig enhetlig färg. Läkarna försökte bleka ansiktet jämnt vitt, men färgen kom tillbaka.

Numera är öronen chokladbruna och en mörk mask klär näsa och kinder, medan kroppen är helt vit.

Tekeste Kahsay har förlorat sin hälsa men framför allt sig själv.

Skadan ansågs ”mindre svår”

Han anmälde fallet till Läkemedelsförsäkringen.

Fick avslag:

”?då den uppkomna biverkningen? får anses vara av mindre svår karaktär”, står det i avslaget från 1994.

Efter att ha överklagat har han fått skadestånd, omkring 200 000 kronor, men tvisten är ännu inte slutgiltigt löst.

Intolerans mot svarta människor är något han hade vant sig vid.

Att leva med kronisk smärta efter arbetsplatsolyckan är svårt. Tung är även bitterheten, för hans leversjukdom var inte svår, han hade inga symptom, och hans läkare hade avstått från Introna-behandling om denne hade känt till risken för biverkningar.

Taxi vägrade köra honom

Men svårast är att inte bli trodd. Tekeste Kahsay berättar om kränkningar som sårat honom djupt: om en taxichaufför som vägrade honom färdtjänst eftersom id-kortets bild visade en svart man, om servitören som vägrade servera honom, om krögaren som väste ”ful-ansikte” på italienska, ett språk som Tekeste råkar förstå.

Han säger:

– Det känns som om jag förlorat min rätt att gå ut, att promenera, prata, skratta.

Blir inte igenkänd

Inte heller landsmännen accepterar honom. I Eritrea anses vita fläckar ha samband med spetälska.

Gamla vänner och släktingar känner inte igen honom.

Genom den här intervjun har han en liten, liten förhoppning om ett vänligare bemötande.

Det svåraste återstår: att leva sitt liv som svart inuti och vit utanpå. Att bryta sorgen och återfå självkänslan.

Som stöd har han en kurator, en tolk, och några vänner.

– Jag ber om hjälp att acceptera mig själv, säger han. För ibland vet jag inte själv om jag är Tekeste.

Pigmentförlust tidigare okänd biverkning av Introna

Kerstin Weigl