NYHETER

Han skrattar gott och det fåniga är att jag blir nyfiken. På om han verkligen vill dölja nåt skumt. Men med tanke att jag kör en Volvo och han en motorcykel är det ingen idé att ens tänka på att skugga honom hem.

Vad tycker du om de nya taxeringsvärdena?

– Allt som de håller på och snickrar hit och dit och kors och tvärs, det löser ju inga problem. Det är bara ett lappverk.

Men du betalar gärna skatt?

– Ja, för fan. Det är klart att man måste betala skatt och så ska det gå till vettiga grejer.

Tycker du att det gör det?

– Nej, det tycker jag inte.

Vad skulle du vilja lägga mer pengar på?

– Skolor och sjukvård.

Och bort med försvaret?

– Nja, det bästa vore om man inte behövde ha det.

Men det gör vi?

– Ja. Men det var rätt bra i Sovjet. Deras militärer spelade hockey. Då har de ju nåt att pyssla med istället för att kriga. Men jag tror ju inte att Sverige ensidigt skulle kunna lägga ner all militär. Det bästa vore ju om alla gjorde det.

Han tar fram snusdosan. Bakar med vana fingrar en prilla, stor som en belgisk jordgubbe, och stoppar in den i munnen. Den glider på plats, under höger näsvinge. Han ser väldigt vanställd ut. Smaskigt!

Har du kysst någon med en prilla inne?

– Nej, inte vad jag kan komma ihåg. Men det är möjligt.

Har du haft en groupie någon gång?

– Nja, det beror väl på vad man menar med groupie. I början var det ju mycket, men det hette inte groupiesar då. Men då var det mycket slita i brallorna och sånt.

Var det kul eller läskigt?

– Man tyckte väl att det var kul när det var bra drag, men att hålla på att dra i brallorna? Ett bra gig handlar inte om att de röjer som fan, bara om att de är med.

1963 fick polisen dra sina sablar mot vilda flickor som ville storma scenen. Hur är det idag?

– Det var det stuket då och det blev så hypat. Man blev inslussad i bilar för att komma ifrån giget. Men i dag, det kan väl hända att det är nån som slänger sig kring halsen i dag också. Men man lirar och sen drar man.

Spelar du något instrument?

– Jag lirar taskig kvarpa.

Kvarpa?

– Ja, kvarpa.

Vad är kvarpa?

– Klarinett. Men det är inte så tungt. Så jag lirar med rösten och att sjunga med ett band är suveränt. Det finns inget som tar det.

Har du försäkrat rösten?

– Nej.

Vad skulle du göra om du tappade den?

– Vadå tappade? Varför skulle man tappa den?

Du kanske gapar för mycket när du åker med bågen och blir förkyld?

– Om man blev sjuk. Nej, den tål rätt mycket spö. Ja, men sen kan man ju torska på en gammelmansvoice, som jag kallar det. Låta som en gammal folkabuss som aldrig går igång. Men där är jag inte i dag.

Du får väl sjunga på ålderdomshemmet, för döva i så fall?

– Ja, det vore ju en kick.

Säger han ironiskt. Antar jag. Det är lite svårt att veta. Vi har gett upp försöken att sitta ute i hettan och gått ner till Gondolens luftkonditionerade restaurang, men Jerry har inte tagit av sig solglasögonen. De är i pilotmodell och döljer effektivt hans ögon. Jag vet inte om han tittar ut genom fönstret eller på mig, om det glittrar i dem, om han är avvaktande eller till och med sur. Det känns konstigt.

Vad i ditt liv är du mest stolt över?

– Ähum. Nej, inget så där, Man har väl gjort grejer man tycker är kul. Hela tiden, sådär.

Men inget du är riktigt nöjd med?

– Nej, jag tänker inte så. Det var kul att vara med och lira i Cats, på China, 1989. Men stolt? Nja, det var jag nog inte.

Men nåt i hela ditt liv måste du väl vara stolt över? (Han är inte helt lätt att klämma några svar ur.)

– Första gången man gjorde hundringen i bänkpress. Det var en gräns man ville över. Då var jag väl stolt.

Tack. Stannade du där, eller tog du mer sen?

– Jag tog väl 115 kilo.

Det är rätt mycket.

– Nej. Men det är inte så många cyklister som gör det, kanske, men bland folk som tränar är det inte mycket.

Jerry har tävlat i cykling och han tränar på gym flera gånger i veckan. Han lyfter inte bänk längre, det är lätt att göra illa sig, utan han kör med hantlar. Och han springer en knapp mil flera gånger i veckan. Håller sig i form med andra ord. Han är 59 år.

Orkar du allt du vill?

– Ja.