NYHETER

Hur är det med kroppens förfall?

– Jag tror man kan vara med på banan rätt länge.

Har du celluliter?

– Va? Det är ju rätt ointressant, eller om det kommer några rynkor till. Men om man börjar få riktigt ont, då är det en annan grej. Men jag tror man kan hålla sig jävligt bra långt över 80 bast. Vad fan ska man ha krämpor för?

Det kan man fråga sig. Han kanske är rädd för att bli gammal och skröplig? I vårdkrisens Sverige?

– Nu har ju jag en sån där jävla försäkring?

En privat pensionsförsäkring?

– Ja. Jag har en. Men jag tycker det är förjävligt att man behöver det.

Vad är du rädd för?

– Ingenting.

Nåt måste du väl vara rädd för?

– Nej, det är inget jag går och tänker på.

Inte ens att det ska hända barnen nåt? Han garvar bara. Inte ens så mycket får jag ur honom. Var du inte ens rädd för nåt när du var liten?

– Nej.

Så du är inte rädd för någonting. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli?

– Det vet man ju inte. Men det är inget jag hakar upp mig på.

Stämmer det att du är född hemma i kökssoffan?

– Ja.

Var det planerat?

– Ja. Jag vet inte varför mamma ville det, hon jobbade ju på sjukhus. Men hon fick väl spader.

Spader?

– Ja, det var nåt hon hade fått för sig. Hon var inte så pjoskig direkt.

Inte du heller va? Har du ärvt det efter henne?

– Det vet jag ju inte.

Berätta om något barndomsminne som fortfarande är starkt för dig.

– Jag kommer ihåg allting. Jävligt mycket i alla fall. Hur det var när jag började plugget. Känslan. Det kommer jag ihåg klockrent. När man fick gå till tandläkaren i Råsunda. Han var en stor svettig slaktartyp

Var du rädd då?

– Nej, men man fick ju gå och fundera hela vägen ner på vad som skulle hända. Fast man visste det. Jag gick i Huvudstaplugget och en gång varje termin fick man gå ner till Hagalundsplugget och bada bastu. Och den där jävla kärringen stängde in oss i bastun. Alla skrek och ville ut och snackade om gasugnarna. Vilket jävla liv det blev.

Varför gjorde hon så?

– Hon var slut i huvudet.

Då var du rädd.

– Nej, inte som jag kommer ihåg. Men jag tyckte säkert att det var obehagligt. Alla hade panik och ville ut. Där har det förändrats. Man behandlar ungar bättre idag.

Vad kännetecknar en bra pappa?

– Samma som en bra morsa.

Och det är?

– Att man är juste mot sina ungar.

Och hur är man juste?

– En del säger väl nej stup i kvarten utan att tänka. Vad ska man hålla på att säga nej hela tiden för? Men man kan inte skita i allt heller. Det är väl det sunda förnuftet som får avgöra vad som funkar och inte funkar.

Är du en bra pappa?

– Jag tror inte man kan betygsätta sig själv för någonting.

Kan du beskriva dig själv?

– Jag tror inte man ska göra det heller. Då blir man nog jävligt självupptagen. Sånt ska man inte fundera för mycket på.

Om du nu händelsevis sitter och funderar på nåt – vad funderar du på då?

– Ja, man kan ju komma på nya låtordningar. Det kan jag göra medan jag kutar.

Du är inte typen som flummar iväg på universum och sånt, va?

– Vad som finns på andra sidan?

Ja. Eller meningen med allt? Om Gud finns. Var vi kommer ifrån. Vad som händer när vi dör?

– Vi blir som en jävla jordhög. Det blir ju som vilket dött skit som helst.

När vi dör?

– Ja.

Är du inte rädd för det heller?

– Nej, det är ju naturligt. Nej, jag tror inte på några gudar eller nån fortsättning. Det där om att komma till himlen och allt ska bli bra, det har varit en bra grej för att lura folk. Bråka inte om hur du har det här, sen blir det kanon. Och ju fattigare och jävligare det är här, desto bättre blir det sen. Det är ju bara bullshit.

Vad tror du på?

– Jag tror att det skulle gå att bygga ett bra socialistiskt samhälle.

Vad tycker du om alla gamla kommunister som säger att de aldrig varit det?

– Det är precis som om de tycker att de ska ta ansvar för tavlor som några andra har gjort. Men det gör ju inte att det är fel på ett socialistiskt samhälle.

Lever du som du lär?

– Nej, man kan inte leva som kommunist i ett kapitalistiskt samhälle.

Det kan man väl?

– Det funkar inte. Man kan inte leva som kapitalist i ett kommunistiskt samhälle heller.

Tycker du rika människor brukar vara lyckliga?

– Nej. Och det är väl oftast för att det är borgarbrackor och de har väl inget kul hur de än bär sig åt. De är insnärjda i en massa regler och skit och har väl aldrig kul.

Har du några kompisar som är ”borgarbrackor”?

– Nej, fast jag har en massa polare som inte har samma politiska åskådning. Det är inte så många som är röda längre, så annars vore man rätt solo.