De flesta polisanmälningar om sexuella övergrepp mot barn läggs ner.
I Stockholm ledde bara fem procent till åtal förra året.
- Det finns knappt någon rättvisa för utsatta barn, säger Christian Diesen, professor i straffrätt, som står bakom studien.
Sju procent av flickorna i Sverige och tre procent av pojkarna har utsatts för någon form av sexuella övergrepp (blottning räknas ej). Det visar enkätundersökningar.
I en färsk studie "Bevis 6" har Christian Diesen gått igenom vad som hänt med de anmälningar som kom till Stockholms polisdistrikt åren 1996- 2000.
SMånga polisutredningar läggs ner innan barnen förhörs av polisen. 30 procent av barnen blev aldrig hörda.
SÄrenden läggs ned utan att den misstänkte förövaren hörs av polisen.
SÅklagaren accepterar den förklaring som den misstänkte ger - till exempel att det handlat om en naturlig beröring - och lägger ner ärendet.
STrots att förövaren erkänt, eller accepterar barnets berättelse om vad som hänt, läggs ärenden ned med motiveringen "brott kan inte styrkas".
SDe små barnens berättelser anses inte tillräckligt detaljerade för att hålla i rätten.
SDe äldre barnens trovärdighet ifrågasätts.
En del åklagare tenderar att allt för hårt slå ned på brister i utredningen, enligt Diesen. Har polisen ställt ledande frågor ses det som en brist. Saknas detaljer om datum och tid för övergreppen ses det som en brist.
Enligt lagen ska det räcka att berättelsen är trovärdig och utförlig.
Så är det till exempel om en vuxen anmäler ett överfall eller våldtäkt.
När det gäller barn kräver rättsväsendet mycket. Som vittnen, skador eller teknisk bevisning, vilket är mycket ovanligt.
I studien framgår att två åklagare lade ned alla sina ärenden. Trots att den misstänkte i flera av dessa fall erkänt eller berättat om vissa brottsliga handlingar.
- Det måste vara tjänstefel. Hade någon anmält så hade de åkt dit, säger Christian Diesen.
Att lägga ned utredningar där det finns starka indikationer på övergrepp är att svika barnen, anser han.
Ibland beror nedläggningarna på att ärenden blir liggande så att brotten hinner preskriberas. Den hårda arbetsbelastningen för polis och åklagare är orsaken.
1996 ledde 12 procent av anmälningar i Stockholm till åtal. 2000 var det bara fem procent.
- De sista 20 åren har det blivit svårare att väcka åtal. Under 90-talet fälldes en del män på lösa boliner. Det skapade en försiktighet, säger Christian Diesen.
Är det någon idé att anmäla?
- Det är svårt att svara på. Men vad händer om man inte anmäler? Nu kanske det leder till att socialen utreder och terapi, säger Christian Diesen.
Vad ska samhället göra?
- Ändra taktik. Finns det en vuxen inblandad som nekar är det där man ska sätta in stöten. Tackla inte det utifrån att han/hon är en brottsling, utan någon i konflikt med barnet. Visa att man inte tänker ge sig och kalla till ständiga förhör.
- Det kan vara ett sätt att få fram erkännanden, säger Christian Diesen.