- Jag hörde hur ben krossades

Göran Ryman, 49, deltog i älgjakten i skogarna kring Bingsjö, nordost om Rättvik. Vid niotiden i går morse hörde han hur gråhunden Birk gav skall.

- När jag hittade honom stod han tio meter från en björn.

Göran har jagat i 25 år och han var inte särskilt rädd. Han stod 50 meter från björnen och försökte prata lugnt med hunden som skällde.

Men björnen var inte intresserad av hunden. I stället gav han upp ett rasande rovdjursvrål och kastade sig över Göran.

- Jag hann få upp bössan och avlossade ett skott med en hand. Men jag vet inte om jag träffade.

"Hunden bet sig fast i björnens ben"

Björnen slog Göran till marken och högg honom över hela kroppen.

- Han slet av en stor bit av låret och armen. Sedan hade jag hans käkar över ansiktet och hörde hur skallbenen krossades. Jag tänkte "jaha, är det så här jag ska dö", säger Göran.

Gråhunden Birk kastade sig över björnen för att försöka rädda sin husse. Han bet sig fast i benet och tvingade björnen att släppa greppet över Görans huvud.

- Sedan försvann hunden och björnen for efter. Jag skrek på hjälp allt jag kunde, men ingen hörde mig.

Han lyckades hitta sin kommunikationsradio och larmade jaktlaget.

- Göran skrek att han blivit attackerad av en jättestor björn och att blodet forsade ur honom. Han bad oss ringa efter ambulans, berättar jaktledaren Holger Svensson.

Göran kunde bara se rakt framför sig men lyckades ändå ta sig till vägen.

- Jag visste ungefär var vägen låg, 500 meter bort. Birk kom tillbaka och följde mig ända fram. Där stod ambulansen och väntade - och jag rasade ihop.

Ett femtiotal stygn i ansiktet

Göran var vid medvetande under färden till Mora lasarett.

Där fick läkarna lappa ihop hans ansikte med ett femtiotal stygn. Björnen hade slitit så stora bitar ur höften och armen att det inte gick att sy ihop.

- Jag har frakturer i ansiktet också, men de har sagt att de får lappa ihop de skadorna senare, säger Göran.

Han tänker inte sluta jaga älg.

- Näe, men jag kommer aldrig att gå nära en björn igen.

"Man måste tacka någon däruppe"

Görans mamma Ingegerd och frun Stina står och kramar om dottern Linnea. De är tacksamma över att Göran lever.

- Ja, man måste tacka någon däruppe för att man överlevde. Hade inte Birk varit där hade jag inte klarat mig. Han ska få något extra gott när vi ses igen, säger Göran och försöker le.

Björnen var sent i går kväll fortfarande på fri fot. Eftersom den kan vara skadskjuten letar jaktlaget och hunden Birk efter björnen.