Varannan förälder tar livet av sig efter mordet

Psykiatriker: De är inga vanliga mammor och pappor

NYHETER

När barn dödas är oftast föräldrarna skyldiga.

Men de är inga vanliga mammor och pappor.

- Driften att skydda sina barn är ohyggligt stark, både hos kvinnan och hos mannen. Det säger en hel del om vilka krafter som måste till, säger psykiatrikern Ulf Åsgård.

Mammor dödar sina barn ungefär lika ofta som pappor. Föräldrar som dödar sina barn kan mycket grovt delas in i två grupper: psykiskt sjuka mammor och narcissistiska pappor.

"Kvinnorna har varit psykotiska"

Anders Forsman, professor i rättspsykiatri i Göteborg och medlem i rättsliga rådet sedan 10 år, säger:

- De kvinnor jag träffat har alltid varit psykiskt sjuka, psykotiska.

- Det klassiska är en deprimerad kvinna som inte tycker att livet är värt att leva. Först dödar hon sitt barn, sedan har hon misslyckats med att döda sig själv.

Varannan förälder begår självmord i samband med att han eller hon dödar sitt barn.

- När kvinnorna vaknar upp botade från sin depression står de där, med vetskap om att de har dödat sitt barn. En hel del av dem tar livet av sig i alla fall, säger Ulf Åsgård, psykiatriker på Rikskriminalen.

Pappor som dödar sina barn döms mindre ofta till rättspsykiatrisk vård. Anders Forsman säger:

- De jag har haft kontakt med har inte varit psykotiska, utan har varit narcissistiska personligheter. De har känt sig kränkta, till exempel av att kvinnan har varit otrogen. Hos den här personlighetstypen kan det leda till så oerhört starka känslosvall att det kan leda till både hustru- och barnamord.

- Sedan finns det mord som börjat som vanlig misshandel. Pappan som slår ett barn som inte slutar skrika. Men barn är sköra, slänger en vuxen man in det i en vägg, kan barnet avlida.

Barnamorden har minskat

Barnamorden minskar. På 50-talet var 20 procent av alla anmälda fall av dödligt våld riktat mot barn yngre än ett år. I dag är andelen en procent. Preventivmedel, fri abort och en mer positiv syn på ensamstående kvinnor spelar in, liksom en större vaksamhet.

- Många gånger känner samhället till de här personerna redan innan. Jag tror att den fortsatt skärpta uppmärksamheten har betydelse. Att psykiatrin håller koll, säger Mikael Rying, kriminolog på länskriminalpolisen i Stockholm.

- Dessutom kan attityderna i Sverige, att vi har en ickeförlåtande attityd till att barn misshandlas, ha betydelse, säger Mikael Rying.

Tendensen är trots den senaste veckans händelser fortsatt minskande:

- Under andra halvan av 90-talet halverades antalet mord på barn. Det är en tydlig skillnad.

Christina Vallgren