Terrorister ockuperar en moské

De misstänks ha varit på väg mot terrordåd

1 av 2 | Foto: joachim lundgren
står beredda Två beväpnade män har barrikaderat sig i en moské i byn Tarzoo Sopore i Kashmir. I 48 timmar har männen stått ut - utan mat. Indiska prickskyttar försöker få männen i skottläge.
NYHETER

TARZOO SOPORE

Två unga mujahedin hade barrikaderat sig i den här bondbyns moské, ett tegelruckel med grönt plåttak och omålade fönsterluckor bakom ett fallfärdigt staket.

Intill hade indiska soldater dragit in. I varje hus stod nu två prickskyttar med höghastighetsgevär med kikarsikten.

Två mot fyrtio.

De fyrtio prickskyttarna backades upp av 400 soldater med skottsäkra västar och laddade automatvapen, anförda av en brigadgeneral och en överste, utplacerade bakom gödselstackar och lador med ankor och kacklande höns.

Byns imam - som tillfälligt alltså var av med sin moské - satte ute i en trädgård med popplar och äppelträd en megafon för munnen:

- Ge er! Släng era vapen och kom ut med armarna i vädret! Ni skjuts inte!

Grabbarna var beväpnade med var sin AK 47 kalasjnikov och fyra handgranater. De rev av några skott då och då. Men deras chans att levande bryta sig ut ur moskén var mindre än noll.

Var bara att vänta

För de indiska säkerhetsstyrkorna - "ockupationsarmén" i mujahedins ögon - var det bara att vänta.

- Det här tramset har redan pågått i 48 timmar. Två dygn utan mat. Hur länge till härdar de ut? Ett dygn till kanske" eller två. Sedan är det över, sa min eskort, major Rommel Rajain.

- Det är olyckligt att de trycker där inne i moskén. Vi kan ju inte storma. Vi kan inte bombardera den. Vi kan inte bränna ner den. Vi vanhelgar aldrig en moské.

Men annars?

- Åååh, svarade major Rommel, hade det rört sig om ett vanligt hus eller om vi hade fått sikte på dem där ute i markerna hade det varit enkelt. Vi hade finished them off" Vi hade skjutit ihjäl dem.

Sedan 1947 har majoriteten av Kashmirs invånare, muslimer, varit olyckliga över att styras av det i huvudsak hinduiska Indien. Frustrationen ledde 1989 till en ungdomlig folkresning. Revolten har pyrt och flammat upp genom 13 år.

"Varför skänka bort vår nation?"

Kriget beräknas ha krävt 75 000 dödsoffer och 90 000 skadade. De indiska soldaterna ska ha gjort sig skyldiga till 16 000 våldtäkter och ha bränt ner 19 000 hus.

- Självständighet för Kashmir? sa major Rommel.

- Varför skulle vi skänka bort en bit av vår nation?

Ett aber är att Indien och Pakistan har var sin arsenal av kärnvapen och kan radera ut varandras storstäder.

Hade uppsikt över moskén

Major Rommel hade fört mig upp till en bondgårds storstuga varifrån jag på mindre än 40 meters håll hade uppsyn över moskén. Jag försökte föreställa mig två desperata, livrädda - och hungriga! - unga män inne bland bönemattorna inne i moskén.

- Vi fick tips inifrån byn här, sa major Rommel. De hade observerats. Beväpnade. Var sannolikt på väg till ett terrordåd. Den ene är en 26-åring från orten. Den andre kan ha kommit över från andra sidan, avslutade majoren och gjorde en menande gest över bergen mot Pakistan.

Slutkapitlet skrivs i dag eller i morgon - och indiska armén har visat att om den å ena sidan är effektiv är den å andra sidan oförmögen att vinna Kashmirbornas hjärtan och sinnen.

Staffan Heimerson