"Hitler satt med en hundvalp i knät och stirrade in i väggen"

För första gången berättar Hitlers sekreterare om de sista dagarna i bunkern

NYHETER

BERLIN

Hitler satt på en stol i en av korridorerna och tittade slött rakt in i väggen. I knät hade han en hundvalp.

Det är en av de många bisarra bilder Traudl Junge ger från de sista dagarna inne i rikskansliets bunker i april 1945.

Foto: AP

Den 82-åriga kvinnan var Hitlers sekreterare. För första gången berättar hon nu offentligt om sina tre år hos Führern. Det gör hon i en film (Im toten Winkel - I den döda vinkeln) av den österrikiske författaren och filmaren André Heller som i veckan premiärvisas vid festivalen i Berlin, och i en bok (Till sista timmen).

Hon har berättat förr om Hitlers sista dagar, men då för forskare. Efter tio timmars samtal med André Heller skildrar hon nu utan att avbrytas av frågor i 90 minuter den groteska tillvaro och den förvridna verklighetsbild som fanns under elva meter betong mitt i den ödelagda tyska huvudstaden.

Testade giftet på hunden

Som 22-åring och gift med en av hans adjutanter kom hon till Hitler 1942 och var en av fyra sekreterare. Under den sista tiden ingick också i deras tjänst att delta i Hitlers måltider och teaftnar, som sträckte sig långt in på nätterna. Militärerna hade då för länge sedan förbjudits vid bordet, eftersom de bara kom med dåliga nyheter.

I april kretsade mycket av samtalen i bunkern kring bästa sättet att begå självmord. Hitler, som inte litade på någon, inte heller på SS-ledaren Heinrich Himmler som givit honom en giftkapsel, provade kapseln på sin schäferhund Blondie som dog omedelbart.

- Det låg en gräslig doft av bittermandel i hela bunkern, berättar Traudl Junge.

Politiskt testamente

Den 28 april bad Hitler henne ta ett stenogram. Det hade han aldrig gjort tidigare.

- Mitt politiska testamente, började han.

- Nu får jag reda på allt, nu kommer han att urskulda sig, säger Trudl Junge i filmen.

I stället kom de vanliga tiraderna om judarnas fördärvlighet och att han hade velat rädda världen. Därefter hans socialdarwinistiska dom över det tyska folket som i sin svaghet och ömklighet inte visat sig värdigt sin ledare.

Traudl Junge, som aldrig var partimedlem, behövde många år för att bearbeta sin tid i Hitlers närmaste krets och sina känslor kring det. Först nu, säger hon, känner hon sig mogen att öppet berätta om hur det var.

Leif Svensson/TT