- Jag blir alltid bättre inför OS

Pillan smög sig in i OS-stan - men tänker lämna den som en vinnare

NYHETER

SALT LAKE CITY.

Pernilla Wiberg smög sig nästan obemärkt in i Salt Lake City, långt från det favorittryck som tynger namn som Per Elofsson, Magdalena Forsberg och Anja Pärson.

- Visst finns det favoriter, men man måste köra om det först. Det är bättre att räkna ihop medaljerna efteråt istället, säger Pillan.

Sista striden Pernilla Wiberg landade i Salt Lake City i går. OS blir hennes sista stora mästerskap och hon tycker att förberedelserna varit perfekta. "Jag är i så bra form jag kan vara", säger hon
Foto: niclas hammarström
Sista striden Pernilla Wiberg landade i Salt Lake City i går. OS blir hennes sista stora mästerskap och hon tycker att förberedelserna varit perfekta. "Jag är i så bra form jag kan vara", säger hon

Hon ser kolugn ut när hon sveper in till sin första presskonferens, elegant klädd i i den mörkblå OS-kavajen.

Och det där hon säger om favorittryck är ingen kritik.

- Nej, men jag tycker nästan det blir löjligt med allt tippande. Visst kan jag tippa att den och den tar guld, men det är inte så enkelt.

För Pernilla har det ändå varit enklare än för de flesta.

Hon räddade Sverige med det enda OS-guldet i Albertville 1992, hon tog ytterligare ett i Lillehammer 1994 och räddade den svenska äran en tredje gång med sitt OS-silver i störtlopp i Nagano. Då har vi inte ens nämnt hennes sex VM-medaljer.

Du har alltid haft en förmåga att vara bäst då det gäller. Hur bär du dig åt?

Tidigare medaljer - en stor fördel

- Det är en otrolig fördel att veta att man varit så stark i tidigare mästerskap. Jag blir alltid starkare, det känns inombords. OS är stort att det är lätt att mobilisera kraft. Dagarna innan får jag nästan tunnelseende, slutar att se folk omkring mig.

- Jag vet också vad jag ska göra inför ett mästerskap rent träningsmässigt. Jag avstod till exempel från världscuptävlingarna i Åre och åkte över till Kanada för att förbereda mig och anpassa mig till dygnsomställningen. Jag tycker det är vansinne att lägga programmet så nära, när alla vet att man behöver åtta dygn för att ställa om kroppen.

Men första mästerskapsmedaljerna då?

- De första åren gick det väl av bara farten, första VM-guldet 1991 och storslalomguldet i OS Albertville 1992. Då hann jag knappt fatta vad som hände. Allt gick så fort. Det var först i Lillehammer jag kände pressen. Då var det tuffare.

Men det gick bra den gången också, med guld i kombinationen.

- Nu har jag redan tre OS-medaljer, så jag känner inte den där pressen att jag m å s t e ta medalj. Magdalena Forsberg är i en helt annan sits. Hon gör sitt sista OS och har ingen OS-medalj. Men jag tror hon grejar det ändå. Hon har varit så överlägsen i vinter.

Är du i absolut toppform nu?

- Jag är i alla fall så bra jag kan vara. Nu gäller det bara att ha de där dagarna då man gör allting rätt i backen. Det är vad allt handlar om. Jag har gjort allt jag kan för att vara som bäst i OS. Har jag sedan en dålig dag, så är det inget att gräva ner sig för. Då har jag gjort vad jag kunnat. Så är det i sport.

Backen passar henne perfekt

Du gillar störtloppsbacken i OS?

- Ja, jag körde två tävlingar i världscupen här i fjol och var trettonde tjej i första tävlingen och tvåa i den andra. Så den passar mig. Det är mycket svängar och ganska brant på sina ställen. Och nästan inga glidpartier.

Vilken medalj vill du helst ha?

- Störtloppet är ju speciellt, det är skidornas Formel 1. Men samtidigt är super G den enda gren där jag saknar en mästerskapsmedalj. Så det vore perfekt om de två medaljer jag satt upp som mål kommer i just de grenarna.

Du föll i senaste störtloppstävlingen i Cortina?

- Ja, men det var bara positivt. Det gör att sannolikheten är minimal att jag kraschar så illa en gång till. Jag har nämligen aldrig kraschat två gånger samma säsong tidigare.

Så talar en som varit med förr och lärt sig tänka positivt.

Wibergs fina facit i OS:

Efter guldet i Albertville -92.
Efter guldet i Albertville -92.