Margaret var sin tids Diana

Prinsessans lyckliga liv förstördes av kärleken

1 av 2
Prinsessorna Margaret och Diana 1992. Liksom Diana var Margarets liv fullt av skandaler och olyckliga kärleksaffärer.
NYHETER

LONDON

Döden kom fridfullt, som en befriare, för Margaret – den lyckliga prinsessan.

Hennes liv var kantat av kontroverser, skandaler, misslyckade kärleksaffärer, papparazzofotografer och sjukdomar.

Hon var sin tids Diana – och hon betalade ett lika högt pris.

Drottning Elizabeths yngre syster blev 71 år.

Margaret fick hjärtproblem på fredagskvällen och strax därpå ett slaganfall, det sista av en lång rad.

Hon fördes till King Edward VII:s sjukhus i London, där hon stilla somnade in klockan 06.30 i går morse.

Vid hennes sjuksäng fanns barnen lord Linley, lady Sarah Chatto samt ex-maken lord Snowdon.

Prinsessan Margaret gjorde sitt sista offentliga framträdande i samband med sin mammas 101-årsdag i augusti i fjol.

Den 30 år äldre drottningmodern såg då piggare och friskare ut än sin hårt drabbade dotter.

Margaret satt i rullstol, med ena armen i mitella, och bar mörka solglasögon. Hennes ansikte var uppsvullet till följd av stark medicinering.

Första moderna tonårsprinsessan

Det rojalistiska Storbritannien som mindes sin unga, vackra, glamourprinsessa måste ha slagits av den tragiska kontrasten.

Margaret var den första moderna tonårsprinsessan.

När hon var en ung kvinna tog hon för sig av livet, deltog med glädje i fester, hade många vänner, rökte, dansade och drack alkohol.

Hon blev en avundsvärd förebild för hundratusentals unga flickor som ville vara som hon.

Margarets lediga och eleganta klädstil skapade till och med en egen modefluga, Margaret-looken.

Hon trivdes i sällskap med andra unga aristokrater. Hon intresserade sig för konst och mode. Hon var, så vitt man kan förstå, så lycklig som en prinsessa kunde vara.

Sen kom kärleken och krossade hennes liv.

1953, när hon var 23 år, gjorde hon en resa till Syd-afrika och blev upp över öronen förälskad i den stilige brittiske piloten Peter Townsend.

Hjälte – men han var en skild man

Det var det perfekta paret: en hjältestämplad stridspilot och en vacker, ung prinsessa.

Margaret hade hittat mannen hon ville gifta sig med.

Det var bara ett fel:

Townsend var en skild man med två barn.

Visserligen hade hans hustru lämnat honom, men det hade ingen betydelse för det politiska etablissemanget och kyrkan. Det var skandal, en fullkomlig omöjlighet för en brittisk prinsessa att gifta sig med en skild man.

Drottning Elizabeth tyckte synd om sin lillasyster. Hon klarade inte att se Margaret ledsen och ville inte förbjuda henne att träffa Peter Townsend.

– Du kan väl åtminstone vänta lite, så får vi se vad som händer, bad Elizabeth.

Det som hände var att drottningens privata sekreterare, Tommy Lascelles, drog i de politiska trådarna och skickade Peter Townsend till Bryssel för att bli attaché.

Så Margaret väntade i två år.

Hennes livs kärlek återvände till London när Margaret var 25, ty då behövdes inte längre drottningens godkännande för giftermål.

Ett tillkännagivande om förlovning stod för dörren.

Margaret sattes i ett skruvstäd

Men kyrkan och staten tänkte fortfarande inte låta det smutsiga ordet ”skilsmässa” nästla sig in i den kungliga fanans veck. Margaret sattes i ett skruvstäd: om hon gifte sig med Townsend skulle hon fråntas alla privilegier som prinsessa.

Hon skulle tvingas ge upp allt det som hon njöt av – för sin kärleks skull.

Där såddes det första fröet till den bitterhet som skulle följa Margaret genom livet.

Hon böjde sig för ärkebiskopen av Canterbury och sände ut en kommuniké där hon förklarade att hon inte tänkte gifta sig med kapten Townsend.

De avbröt förhållandet, men förblev vänner fram till Townsends död 1995.

Efter att ha återupptagit sitt festande träffade Margaret fotografen Anthony Armstrong-Jones.

De gifte sig 1960, och den enkle fotografen blev den lord Snowdon som stod vid hennes dödsbädd igår morse.

Margaret berättade senare att hon inte alls ville gifta sig med honom. Så varför gjorde hon det?

Höll ihop trots stormiga gräl

Jo, en oktobermorgon 1959 fick hon ett brev från Peter Townsend. Där skrev han att han förlovat sig med en belgisk flicka.

Samma dag bestämde sig Margaret för att gifta sig. Nu när hon ändå inte kunde få sin älskade pilot.

Äktenskapet med lord Snowdon blev stormigt och olyckligt. Deras högljudda gräl beskrivs som klassiska. Paret rörde sig dock ofta ute ”i svängen” och umgicks med popstjärnor och skådespelare. Prinsessan blev till exempel mycket nära vän till Peter Sellers.

Lord Snowdon fick allt svårare att leva upp till sin roll som make till en kunglighet. Han kände sig mindervärdig.

Trots grälen höll de två ihop i 16 år innan den oundvikliga skilsmässan.

Margaret hade då redan träffat en 17 år yngre man, den blivande arkitekten Roddy Llewellyn, på en fest i Skottland.

Smygtagna kärleksbilder på de två under en semester på Margarets semesterö Mustique fick äktenskapet med Snowdon att kollapsa.

”Toy boy-förhållandet” med Llewellyn höll i åtta år innan han gifte sig med en yngre kvinna.

Efter det träffade Margaret aldrig någon ny kärlek.

Under sitt stormiga liv drabbades hon av flera slaganfall, fick en del av lungan bortopererad som följd av sitt kedjerökande, och hade mycket bräcklig fysik under många år.

Men den olyckliga kärleken förstörde hennes liv.

Peter Wennman