Backhoppning - mer filosofiskt än så blir inte OS

NYHETER

Det finns bara en sport i vinter-OS som exakt motsvarar vad det är att vara människa.

Det handlar om att kasta sig utför ett stup.

Och göra det vackert.

Willi Railo är en av Europas mest erkända idrottspsykologer. Han kommer från ett land där människor för 140 år sedan bestämde sig för att tävla i att slänga sig utför branta helvetesbackar med skidor på fötterna för att se vem som hoppade längst.

Håll med om att det är logiskt.

Backhoppning är en sport som intresserar psykologer och filosofer och ett par miljoner finländare, som på sitt sätt säkert är både och.

I dag avgörs långa backen i OS. Polske superstjärnan Adam Malysz tog bara brons i 90-metersbacken, men hoppade längst i kvalet i går. Vinterns succéman Sven Hannawald halkade till i landningen, men klarade sig. Finländaren Risto Jussilainen kommer att hoppa istället för tredubble OS-medaljören Toni Nieminen.

Svenskar finnes icke.

Vi fick Boklöv, en vinter och v-stilen, men inget mer.

Kanske är vi för mesiga.

De faller - och kallar det hopp

Svenskar undersöker sina psykologiska gränser på golfbanan, och går till terapeuten för att få ordning på svingen. Finländare ställer sig överst i backen, faller 120 meter, stiger en liten bit och landar ännu längre ner - och kallar det för att "hoppa".

Backhopparen faller, men vi ser ett hopp.

Livet är, sålunda, en backhoppningbacke.

Punkt.

Finländarna har fattat, men vi fegisar kan åtminstone titta på och försöka hitta våra egna backar att hoppa i. De behöver inte vara 120 eller 90 meter höga, det kan räcka med att hitta en liten utmaning och låta sig själv först falla, sedan hoppa, för att till sist landa, lite vackrare och säkrare och rikare.

Tillbaka till Willi Railo, idrottspsykologen. Han tog en gång med sig en engelsk sportjournalist upp i hoppbacken i Oslo. De stod där och tittade ner, skräckslagna.

- Vad skulle du säga till någon som stod här, precis före ett hopp? frågade journalisten.

- Jag skulle säga, sa Railo, att om jag var du, så skulle jag vända mig om, ta hissen tillbaka ner och glömma alltihop"

Norrmännen är inte av samma virke som de en gång var.

De kanske tränar på sina golfsvingar, de också.

Väninnan skulle älska backhoppning

Men i dag står tiotusentals beundrare nedanför backen i Utah Olympic Park för att se några modiga män kasta sig utför ett stup, som om det vore den naturligaste sak i världen.

- Varje dag ska man göra något man inte vågar, brukar min väninna Ebba säga.

Jag tror att Ebba skulle älska backhoppning.