Sporten som är ute på hal is

Rensa upp bland bedömningssporterna - eller sparka ut dem

NYHETER

SALT LAKE CITY

Först en himmelsk uppvisning av Alexeij Jagudin, sedan ett kontroversiellt slut på en seg OS-skandal.

Då är det svårt att vara tvärsäker.

Men ändå lätt:

Rensa upp bland bedömningssporterna - eller sparka ut dem från OS.

Kön ringlar lång utanför IOK:s högkvarter här i Salt Lake City.

Aktiva i backhoppning, konståkning och freestyle tänker prata med ordföranden Jacques Rogge och kolla om det är möjligt som alla säger:

- Är det sant att alla kan få en egen guldmedalj?

Det är det inte.

Tror jag.

Men IOK:s beslut om att ge det kanadensiska paret Jamie Salé och David Pelletier en guldmedalj fyra dagar efter att de blivit bortdömda i paråkningens final handlar inte bara om rättvisa på kort sikt (för rättvist är det, Salé/Pelletiers program var både artistiskt och tekniskt lysande). Det sätter också strålkastarljuset på en enkel fråga som OS kan få svårt att svara på:

Vad är egentligen en sport?

Är konståkning sport?

Är gymnastik sport? Freestyle? Halfpipe?

Alltid när någon närmar sig de här frågorna blir det ramaskri och panik och skrik. Det finns ett par argument, ett par kriterier som ofta diskuteras när man ska kvalitetsmärka något som "sport".

Har sporten en historia? Konståkning, ja. Halfpipe, nej.

Är sporten svettig? Gymnastik, ja. Curling, nej.

Är sporten konstruerad? Ishockey, ja. Skidskytte, nej.

Det där är lite småroligt, och alltid retar det någon - men det finns ett grundläggande kriterium som måste uppfyllas för att en sport ska vara intressant och meningsfull som tävling.

Den måste vara rättvis.

Eller, rättare sagt, den måste ha en rättvisa.

Självklart kan det finnas utrymme för att en domare ser fel på puck eller klubba en gång på tusen, men vi måste kunna lita på att det finns en trovärdighet i felbedömningarna.

Där är konståkningen just nu ute på (ursäkta) hal is.

Det ryas om "Skategate", om den största domarskandalen i modern OS-historia. Och då ska ni veta att här i Salt Lake City har de rutin på det här med OS-skandaler.

I går red Jacques Rogge in från vänster på sin vita springare, han diskade en domare med franska nerver och såg till att ett halvt guld hamnade i Kanada, hos paret som "alla" tyckte var bäst.

Kul för Kanada.

En glidande värld

Men vad hände med de fyra andra domarna, som också hade Berezhnaya/Sikharulidze som etta?

Var de också korrupta, eller bara av en annan åsikt?

Vi vet inte.

Och det är ett problem som Rogges vita springare inte löst.

Nu står han där, med bedömningssporternas gordiska knut.

Konståkning är en fantastisk sport, ur alla aspekter. Gymnastik likaså. Freestyle och halfpipe har en inneboende välgörande mentalitet.

Men alla sporter som innehåller ett moment av bedömning av konstnärliga och/eller tekniska kvalitéer hamnar då och då i en glidande värld som påminner om löpsedlarna dagen efter melodifestivalen:

Vann rätt åk?

Utsattheten varierar, den är störst i konståkningen.

I går natt såg jag en ung ryss som heter Alexeij Jagudin slå en ung ryss som heter Jevgenij Plusjenko i herrarnas konståkning.

Det var två fenomenala program.

Två fenomenala idrottsmän.

De förtjänar en sport som inte kan förstöras av franska domare, precis som OS-publiken förtjänar det. De förtjänar en sport där inte varje tveksamt beslut följs av spekulationer om uppgörelser och kalla kriget-politik länder emellan.

Om inte ISA (skridskoförbundet) och IOK kan garantera det - ja, då finns det bara en väg att gå.

Släng ut dem från OS.

Eller ge guldmedaljer till alla som vill ha.

Kön växer.