Richard grävde silver i USA

Svenske silverhjälten: Det känns grymt skönt

NYHETER

PARK CITY

1968 åkte Per-Olov Richardsson till Grenoble för att åka hem en OS-medalj i slalom.

Han fick vänta i 34 år.

I går uppfyllde sonen Richard deras gemensamma dröm.

– Det känns så grymt skönt, säger silvermannen till Sportbladet.

Foto: Mats Strand

Richard Richardsson har gratulerat schweizaren Phillipp Schoch till det guld han och Sverige bara var ett felskär ifrån, hyllats av 17 000 åskådare, viftat med den svenska flaggan, druckit champagne och tagit emot ett oräkneligt antal kramar.

Nu sitter han på ett rum på hotell Prospector Inn i Park City. Pjäxorna byts ut mot välputsade lågskor, de svettiga kläderna mot den stilfulla svenska OS-kostymen.

Det är sällan filosofer klär i slips, men Richard Richardsson tillhör undantagen. Han låter tankarna flyga iväg. När de väl landar är det långt från USA, i lilla Undersåker utanför Åre.

– Hemma är det nog kalas nu. Det hade varit roligt att vara där, men samtidigt är det skönt att sitta här och låta allt sjunka in, säger han.

”Medalj var mitt huvudmål”

Känns det som att du förlorade guldet eller vann silvret?

– Lite av varje. Först var jag lite missnöjd över at ha missat guldet, men nu känner jag att jag är grymt nöjd. Medalj var ju huvudmålet, säger han.

Finalen i den nya OS-grenen parallellstorslalom utvecklades till en verklig rysare. Richard Richardsson krossade Mathias Behounek, Dejan Koris och Nicolas Huet men i det andra heatet i guldmatchen mot Schock kom det första och enda misstaget i tävlingen från svenskens sida.

Hans pappa, Per-Olov, följde dramat på tv. Han ingick själv i den svenska OS-truppen som åkte till Grenoble 1968. Året dessförinnan blev han rikskänd, som mannen bakom Årebragden. Per-Olov Richardsson tappade ena skidan i en slalomtävling men det hindrade honom inte från att ta sig i mål och säkra en världscuppoäng.

Det var så att säga lite snowboard över det hela.

– Jaså, du kände till det? Jag har bara hört talas om det och sett någon bild från tävlingen, säger Richard Richardsson.

Firade guldet med älgkött och drycker

Pratade ni mycket om OS under din uppväxt?

– Nej, faktiskt inte, men han har berättat några smågrejor – som att de bara fick en pin. Nu får vi en hel påse att dela ut. Det var nog snålare på den tiden.

Varför pratade ni inte mer om OS? Var det på grund av Per-Olov blygsamma resultat, eller?

Richard Richardsson bränner av ett skratt till svar, där han sitter med sina svettiga kläder runt fötterna. Samtidigt, i en villa vid Stortallvägen i Undersåker, är stämningen minst lika hög.

– När finalen började var det bara jag och frugan som satt framför tv:n, men allt eftersom tävlingen led kom det fler och fler. Till slut var det i stort sett fullt hus. Det var några procent av Undersåkers befolkning som var här och tittade, säger Per-Olov Richardsson.

När silverpengen var säkrad brände han och de andra i sällskapet av raketer. Sedan festade de loss med älgkött, som sköljdes ner med, som lillebror Olov uttryckte det, både franska och skotska drycker.

– Ja, här har vi firat i kväll, försäkrar Per-Olov.

Ja, familjen Richardsson fick ju sin OS-medalj till slut...

– Det känns otroligt bra. Inte bara för mamma och pappa, utan för hela Undersåker. När jag var med i OS gick det dåligt i störtloppet (45:a). I slalom var däremot formen väldigt bra. Jag tog mig ner bland de 15 första och körde för medalj i finalen, då plötsligt den där formen försvann i dimman. Jag körde ur, tokigt nog. Men i går kände jag vittringen, säger Per-Olov Richardsson.

Han jobbar som grävmaskinist

Stefan Holm