Guld eller 127:a spelar ingen roll - hon är lika populär ändå

NYHETER

SOLDIER HOLLOW

Tack för showen, Magdalena.

Du är inte bäst när det gäller. Men med dig är det nu en gång för alla så att det spelar ingen roll om du är etta eller 127:a.

För svenska folket är du bäst ändå.

När det gäller.

-Vill ni att jag ska stå här och gråta, sa Magda.

Och det ville vi ju inte.

En och annan gam i Magda-branschen ville kanske det, men det kändes rätt skönt när hon kom ut från det där tältet vid målet efter en kvart och visade sig se helt normal ut. Inga rödgråtna ögon. Ingen bitterhet. Ingen sorg. En kram från maken Henrik som inte fick en guldmedalj på sin födelsedag och så fördes hon bort till media.

Och redan vid första tv-stationen, en tysk, skrattade hon.

OS är över för Magdalena.

Karriären är över så när som på sju mindre tävlingar, en i Östersund, en i Oslo och en i Lahtis, bland annat.

Karriären med sex VM-guld och 32 världscupssegrar är nästan över.

Karriären med två OS-brons ä r över.

-Jag överlever ett misslyckande i OS, sa Magdalena Forsberg inför OS.

Det är inte frågan, Magda, skrev jag då.

Skulle hon klara en succé?

Frågan är snarare om du skulle överleva en succé.

Är man så folkkär som Magda kan kärleken bli f ö r överhängande.

Kanske ville hon inte vinna guld i OS.

Kanske var det den där kvävande formen av kärlek som hon visste skulle komma om hon vann guld som gjorde att hon fick det där bendarret i första loppet här i OS.

Kanske var det den rädslan som gjorde att hon missade skjutningen även i andra loppet.

Kanske var det den rädslan som gjorde att hon totalt tappade skidåkningen på sista varvet i går.

Kanske var hon innerst inne nöjd med de här placeringarna. Nöjd med en mildare form av folkets kärlek.

Kanske var hon nöjd med att inte vara bäst när det gällde.

Kanske ville hon inte vinna.

Kanske vågade hon inte.

Kanske visste hon att hon skulle överleva ett misslyckande med inte en succé.

-Jaha, det var det, sa hon när hon kom till pressen.

Media mer besvikna

Det är också en summering av en karriär. Jaha, det var det. Och hon undrade om vi i media var mer besvikna än hon var.

Så vidtar det vanliga terapipratet och jag hörde samma prat efter misslyckandet i Nagano. Nästa OS, ska jag se på tv, sa hon då och det gick ju som det gick. Någon journalist vill prata graviditet och hon sa den gången att hon var den typen av kvinna som om hon skaffade sig barn skulle hon vilja vara hemma och vara med det barnet.

Nu pratas det barn igen och Magda säger igen att nästa OS ska hon se på tv.

Liv-Grete Poirée kommer förbi och kramas om lite sorgset, En epok är... nästan slut.

-Du får ta dom i Turin, säger Magda.

-Du kanske också är med då.

Efter en konstpaus svarar Magda.

-Nä.

Vi ville inte se Magda gråta.

Jag tror vi ville se den där glada kvinnan le och vara nöjd och säga att "tja, det här var väl inte hela världen.".

Somliga människor behöver inte vinna för att vara vinnare.

Norska medier frågar mig konstant vad svenska folket ska säga nu när Magda missat guldet. Jag svarar varje gång med en dåres envishet att det spelar a b s o l u t ingen roll. Magda är lika populär om hon så blir 127:a.

Men hennes lista är imponerande. Den talar för sig själv. Hon har varit världens bästa skidskytt i nästan tio år. Hon vann inget OS men vetskapen att hon var bäst kan ingen ta ifrån henne.

Inte bäst när det gällde. Men bäst.

Och folkets kärlek kan ingen ta ifrån henne heller.

Och inte det där leendet som jag skrivit om. Magdaleendet. Leendet som gör henne till hela Sveriges lilla flickvän, storasyster, dotter, granntjej, hustru, morsa, älskarinna eller vad ni vill.

Och inte sex VM-guld, 32 världscupssegrar - och två OS-brons.

Tack för showen, Magda.