Vi älskar dig ändå, Magda

”Jag är inte ett dugg ledsen – jag kom hit för att ta medalj”

1 av 2 | Foto: Mats Strand
Anledning att fira Sportbladet gav Magdalena Forsberg chansen att visa svenska folket hur hon kände sig efter OS. Det blev champagne och fest. "Jag är överlycklig", försäkrar hon.
NYHETER

SOLDIER HOLLOW

Så här vill skidskyttedrottningen Magdalena Forsberg, 34, att svenska folket ska minnas hennes OS 2002 i Salt Lake City.

Det finns ingen besvikelse.

– Tack vare er får jag äntligen chansen att visa vad jag egentligen känner.

– Jag är överlycklig, säger hon och smuttar på champagnen – och ler.

Efter sjätteplatsen i jaktstarten fick Magdalena Forsberg gång på gång svara på frågan om hon var besviken över att ha missat sin sista chans att ta ett OS-guld.

Hon svarade nej, nej och återigen nej.

– Vill ni att jag ska gråta, eller? Nej, jag kan inte, för jag är inte ett dugg ledsen. Jag kom hit för att ta medalj och det har jag lyckats med.

Magdalena var länge i ledningen, men på slutet fick hon sällskap av norskan Liv-Grete Skjelbreid Poiree och bulgariskan Irina Nikoultchina.

På sista skjutningen sköt alla tre bort guldchansen.

Hon var mycket trött

– Vi jagade varandra och då blir det lätt hetsigt. Jag kände mig lugn och var inte ett dugg nervös, men jag var fruktansvärt trött, säger Magdalena.

Det blev två bom.

I mål var hon helt färdig och stapplade in i omklädningsrummet. Där satt hon kvar länge, länge efteråt.

Alla trodde att hon grät.

– Det kom inte en tår, försäkrar hon. Anledningen till att jag var kvar var att jag var helt färdig. Jag orkade inte röra på mig, säger hon.

Sportbladet gav henne chansen att själv få bestämma hur hon vill att andra ska se på hennes OS.

Och resultatet ser ni här ovan.

Ett par timmar efter målgång kommer vi till åkarhotellet och Magdalena möter oss i cowboykläder, två bronsmedaljer runt halsen och ett stort, brett leende.

Hon vill ha champagne.

– Svenska folket är kanske besviket, men det är inte jag, säger hon och skrattar.

Bortsett från lite tårta har hon inte hunnit fira bronsmedaljerna och det går inte så bra nu heller – inte till en början.

– Usch, nä, usch vad vidrigt. Det var inte så smart och dricka direkt från flaskan, säger hon.

Champagnen sprutar ut från både näsa och mun.

En månad kvar

Magdalena Forsberg har bara en månad kvar av karriären. Den 20 mars i Oslo åker hon sin sista tävling någonsin. VM i masstart.

– Snart får jag bli helt normal, för det här livet är inte normalt. Tänk att slippa gå omkring och fundera på förkylningar och träning. Det ska bli helt underbart.

Magdalena vill leva ett liv utanför rampljuset. Efter säsongen blir det semester och sedan kommer hon att återgå till jobbet som skatterådgivare i Sundsvall.

– Det jag kommer att sakna från det här livet är alla människor man lärt känna genom åren. Annars är det inte mycket mer, säger hon och skrattar.

Glaset är nästan uppdrucket och Magdalena Forsberg lämnar landslagets uppehållsrum.

I dörren kommer hon på.

– Var är flaskan, den ska jag ha med mig.

Hennes medaljer

Patrik Thorneus