– Jag hade så gärna velat ha en medalj

NYHETER

SNOWBASIN

Pernilla Wiberg tog farväl av de stora mästerskapen i går.

Det blev en ovärdig skilsmässa.

Den svenska skiddrottningen fick nöja sig med en tolfteplats.

- Jag hade så gärna velat ha en medalj, säger 31-åringen efter avskedsföreställningen.

Både bergsmassiven och solen stod i givakt när en av Sveriges största vinteridrottare kastade sig utför super G-banan i Snowbasin.

Det var den perfekta inramningen, men inget perfekt åk.

I mål skiljde det 1,3 sekunder till Daniela Ceccarelli, till guldet, till drömmen. Pillan vinkade ansträngt mot tv-kameran i målfållan, men bara några sekunder senare stod hon utanför området och fick en tröstande kram av landslagsledaren Kristina Andersson.

Pernilla Wiberg försökte dölja sitt missnöje, men bakom leendet och solglasögonen fanns det bara plats för missnöje.

- Jag hade så gärna velat ta en medalj på det som antagligen var mitt sista stora mästerskap.

Antagligen?

- Ja, men jag tror nog att det var sista racet i dag. Jag kan tänka mig att kroppen säger ifrån och då måste jag lyssna på den för en gång skull, säger Pernilla.

OS ett stort misslyckande

För Pillan har OS i Salt Lake City varit ett misslyckande från början till slut. Hon skadade sitt redan sargade vänsterknä i störtloppet och kunde genomföra gårdagens super G tack vare värktabletter, sin viljestyrka och sjukgymnasten Agneta Hjort.

Vågade du verkligen hoppas på medalj?

- Ja, chansen finns alltid, men uppladdningen har inte varit den bästa. Jag försökte - men missade för mycket, säger hon.

Tomhänt tvingades hon lämna sin egen avskedsföreställningen, men 31-åringen har trots alla många glittrande minnen att titta tillbaka på.

- Jag kommer att sakna tävlingsmomentet, när man kommer ner, känner att man har åkt bra och ser att man har vunnit. Den känslan önskar jag att alla människor skulle få uppleva, säger Pernilla.

Stefan Holm