Du är en av de största, Pillan

NYHETER

SALT LAKE CITY

Pernilla Wiberg har tävlat klart i OS och en elva år lång mästerskapskarriär är över.

Det började med ett VM-guld i Saalbach 1991.

Slutet blev inte lika glimrande - en tolfteplats i super G.

Men det gör ingenting.

Du är ändå en av de största, Pernilla.

Jag minns första mötet med Pernilla i en backe i Courmayeur i Italien.

Jag tror det var 1988.

Då bestod Sveriges samlade skörd av världscupssegrar av en enda på damsidan, Camilla Nilssons slalomseger i Maribor 1987.

Pernilla var egentligen på väg till JVM i USA för att ta guld, men tränade med de svenska damlaget.

Några veckor senare trasade hon sönder sitt knä, bara arton år gammal och det skulle dröja två år innan jag såg henne igen.

Det var senvintern 1990, då Pernilla fick chansen i två världscuptävlingar på hemmaplan.

Först blev hon femma i Vemdalen och några dagar senare stod hon på pallen för första gången i Åres världscupslalom.

Pernilla blev trea och vi skulle rapportera hem om den nya stjärnan.

"Prillan - vår nye slalomstjärna"

Då kallades hon för Pilla, utan n, men jag och DN:s dåvarande alpine expert Tommy Persson kom överens om att skriva det i bestämd form, Pillan alltså. Vi hade ju redan två damstjärnor på den tiden med snarlika smeknamn, Marie-Helen "Billan" Westin och Camilla "Millan" Nilsson.

Och Pilla lät inte riktigt rumsrent.

Så det fick bli Pillan och så har det förblivit.

Sedan dess har hon varit Pilla privat, men Pillan med svenska folket.

Det var samtidigt tur att inte folk anammade Länstidningen i Östersunds smeknamn på henne. Dagen efter tävlingen stod det "PRILLAN - vår nye slalomstjärna" över ett helt tidningsuppslag.

Det var väl en felhörning, vad vet jag.

Men jag har aldrig sett Pernilla snusa under de tolv år jag följt henne.

Jag tänker på den där dagen i Åre, nu då det är dags att ta farväl tolv år senare.

Hur bestämd hon var, tävlingsinriktad, målmedveten och ändå så ung.

Hon skulle bara bli bäst, kosta vad det kosta ville.

Jag tänker på alla segrar, alla medaljer, alla bländvita leenden.

Men jag tänker också på alla skador, söndertrasade knän, avslitna hälsenor, brutna revben och blåslagna armar och ben.

Slet av hälsenan - då brast allt för Pillan

Jag var i Maribor 1993 då Pernilla slet av hälsenan, utan att någon egentligen märkte vad som hände.

Utom Pillan förstås.

Hon stannade upp mitt i backen, fortsatte in i mål och gick i ett tält som fanns uppställt för de aktiva.

Där satt hon sedan och grät för sig själv på en stol, då hon förstod att säsongen var över.

Hon var 22 år, men hade redan drabbats av sina andra svåra skada under karriären.

Och hon ville inte visa sina tårar och sin besvikelse utåt.

Men det är segrarna och det berömda leendet vi kommer att minnas.

VM i Sierra Nevada 1996 var hennes bästa mästerskap, med guld både i slalom och kombination. Hon utsågs till VM:s bästa åkare och lurade Alberto Tomba på priset, en fyrhjulsdriven Audi Quattro.

Firade sina dubbla guld med champagne

Det är också enda gången jag sett Pernilla vara lite på snusen, då hon firade sina dubbla guld i champagne tillsammans med kompisen Agneta Fasth.

Det var också den säsong jag sett Pernilla som gladast.

Hon var lycklig och hon skulle bli ännu lyckligare samma sommar, då hon träffade norrmannen Bödvar Bjerke på ett träningsläger på Nya Zeeland.

Den sommaren var början på säsongen 1996/97 som blev hennes absoluta höjdpunkt, då hon vann totala världscupen samma vinter.

Det var det slutliga beviset på att hon var bäst i världen, att allt slit hade lönat sig.

Hade hon bara fått vara skadefri hade hon säkert vunnit fler gånger.

Men det verkade som om varje gång hon nådde toppen, så kom en ny svår skada.

Det behöver inte enbart vara otur.

Pernilla har alltid drivit sig själv till det yttersta, när hon styrketränat har hon lagt på mer vikter än någon annan svensk tjej.

Kanske gick hon över gränsen och pressade sig så hårt att kroppen sa ifrån.

Men det är också den målmedvetenheten som gjorde henne till ett föredöme för många svenska idrottstjejer som växte upp med Pernillas framgångar.

Kajsa Bergqvist är ett exempel, som hade Pernilla som idol då hon växte upp. Anja Pärson en annan.

För fem år sedan bad Anja om autografen

Jag var i Åre för fem år sedan och förde ihop Pernilla med det då 15-åriga alpina löftet Anja Pärson. Anja var jättenervös då hon träffade idolen och bad om autografen, både till sig själv och kompisarna.

I dag har samma Anja just börjat den resa Pernilla avslutat.

Den alpina cirkusen snurrar vidare - även utan Pernilla.

Men minnena kommer alltid att finnas kvar.