"Om lösningen ändå vore så enkel…"

Replik från jagvillhabostad.nu

NYHETER

Att kartlägga politiker – hur de bor, vad de äter, vilka transportmedel de använder, och hur mycket de tjänar – är idag snarare regel än undantag. Även Timbro-nätverket rädda-hyresrätten.nu följer trenden. De har nyligen gjort en undersökning som visar anledningen till att politiker inte vill införa marknadshyror; nämligen att en majoritet av våra toppolitiker skulle förlora på en sådan systemomvandling. Nätverket jagvillhabostad.nu menar att man där har tappat många viktiga perspektiv i sin analys av bostadsbristen; nämligen vad marknadshyra egentligen är och vilka som blir de riktiga vinnarna och förlorarna i dramat. Jonatan Forsberg, som ivrigt förespråkar en sådan åtgärd i sin debattartikel, har nog gjort lösningen av bostadsbristen lite väl enkel när han slår fast att ”alla [vet] att om hyrorna inte marknadsanpassas kommer Stockholms bostadsmarknad att sluta fungera helt”.

Det nuvarande svenska systemet med bruksvärdeshyror är till just för att alla ska ha möjlighet att bo till rimliga priser. Till rimliga priser; smaka på det! Sådana kan man nämligen glömma om marknadshyror införs. Marknadshyror, i ordets rätta bemärkelse, innebär nämligen att man släpper marknaden fri. Marknadens aktörer, d v s fastighetsägare och privatvärdar, kan ta ut den hyra som konsumenterna är villiga att betala, och systemet innebär följaktligen frihet för den som säljer eller hyr ut bostaden, inte den som köper eller hyr. Den som är villig att hosta upp mest pengar får alltså lägenheten; det handlar om enkel matematik: med 100 lägenheter att tillgå, och 200 sökande, vilken samhällsgrupp förlorar på det?

Om det redan idag är så att det är de privilegierade grupperna som har tillgång till hyresrätterna i Stockholms innerstad, så kan man prova att tänka ett led längre, och försöka föreställa sig vilken utveckling vi skulle få om hyresrätterna skulle börja fördelas efter devisen ”mest pengar vinner”. Inte skulle det bli de ”röstsvaga grupperna” ungdomar, låginkomsttagare och invandrargrupper, som Jonatan Forsberg så ädelt håller bakom ryggen, som skulle stå som slutsegrare.

Bostadskrisens allvar för oss med normala inkomster är påtaglig. Dörren till en egen lägenhet förblir stängd så länge utbudet inte kan motsvara efterfrågan. Nyckeln till låset finns emellertid inte i att införa marknadshyror. Denna metod kommer bara att skapa en bostadsmarknad där den svarta marknadens prissättningar istället blir legala. Jagvillhabostad.nu vill se att behovet av hyreslägenheter tilllgodoses, och tror inte att införandet av marknadshyror kommer att ha en sådan effekt. Istället måste politiker ta tag i problemet på en seriös nivå. Kommuner och andra markägare, samt byggindustrin har även de sitt ansvar i utvecklingen på bostadsfronten.

Ett närstående exempel på hur bostadsmarknaden utvecklas när man införskaffar marknadsanpassade hyror har vi i Oslo, där avregleringen lett till att bostadssituationen i staden är kaotisk, och i motsats till själva avsikten har inte byggandet av lägenheter till unga stimulerats. Ju färre lägenheter som står till buds, desto större blir ju efterfrågan, och priserna trissas självfallet upp. Byggherrarna vill inte gräva sin egen grav, och bygger alltså mindre än någonsin. Vi vill bespara oss en sådan verklighet.

Att behandla bostäder som vilken som helst vara på marknaden är ett grundläggande fel. Att ha en bostad är en lagstadgad rättighet, inte ett privilegium. Att vi idag har 70 000 människor i bostadskö i Stockholm, och att unga vuxna tvingas tacka nej till jobb och utbildning på grund av bristen på bostäder, eller att 153 000 unga i åldern 20-27 fortfarande bor hemma hos sina föräldrar trots att drygt 80 procent av dem vill flytta hemifrån kommer inte att lösas genom införande av marknadshyror. Det är våra politiker i såväl kommun, riksdag och regering som sitter på knutarna. Vi kräver att de följer grundlagen om allas rätt till bostad, och tar på sig ansvaret för att snarast förenkla för, och uppmuntra byggandet i våra hårt pressade storstadsregioner.