I dag avgörs om Nadina får stanna

Här överlämnar hon sista halmstrået

1 av 2 | Foto: KAI REHN
Sista hoppet Nadina och hennes syster Edina överlämnar kartongen med 40 000 namnunderskrifter till enhetschefen Barbro Ljungman på Utlänningsnämnden.
NYHETER

En allvarlig liten flicka väntar spänt i Utlänningsnämndens reception.

I famnen har hon en tung kartong med nästan 40 000 namnunderskrifter.

- Är det här de bestämmer om jag får stanna i Sverige? undrar Nadina, 5.

Hon har rest hela vägen från flyktingförläggningen i Sävsjö tillsammans med sin storasyster Edina, 25, för att vara med och lämna över alla namnlistorna hos de som bestämmer i Stockholm.

När enhetschef Barbro Ljungman tar emot kartongen ser Nadina lite fundersam ut. Hon vill veta vad som ska hända med papperen. Får dom som verkligen bestämmer se dem?

Barbro Ljungman nickar vänligt och förklarar:

- Nu tar jag med den här bunten till vår registrator som skriver in att den kommit hit. Vädjan i sin helhet arkiveras och kommer alltså inte att kastas bort eller försvinna.

Nadina lyssnar uppmärksamt

- Och nämnden kommer att bli informerad om namninsamlingen vid mötet i morgon (torsdag).

Nadina lyssnar uppmärksamt när hennes syster översätter till bosniska. Så kikar hon på Barbro Ljungman och säger ett av de allra första svenska orden hon lärt sig:

- Tack!

Håller varandra hårt i handen

Systrarna Imamovic håller varandra hårt i handen när vi lämnar Utlänningsnämndens pampiga kontor på Drottninggatan i Stockholm.

Edina säger att hon nästan inte kan uttrycka den tacksamhet hon och familjen känner mot alla som visat sitt stöd.

"Lika många som bor i vår hemstad"

- Så stora ord finns inte - tänk att 40 000 människor skrivit på uppropet. Det är lika många som bor i vår hemstad Gorazde i Bosnien.

Där rasade kriget som värst när Edina var 14 år. Där föddes hennes lillasyster Nadina med sin svåra ögonsjukdom. Där finns ännu i dag ingen hjälp att få.

- Vi brukade gå ut sent om kvällarna för att Nadina skulle få lite frisk luft, hon tål ju inte dagsljus.

Det var först när familjen kom till Sverige för snart två år sedan som Nadina kunde börja leva ett någorlunda normalt liv. Med ekonomiskt stöd av Nedirafonden har hon fått specialistvård. Och det är tänkt att behandlingen ska fortsätta.

Om Nadina får stanna i Sverige.

Utan specialistvård blir skadan värre

Ebba von Essen