Mamma åtalas efter 3-årings fall från Alviksbron

Sonen blir nyckelvittnet i rättegången mot sin 24-åriga mor

NYHETER

Mamman till treåringen som föll från Alviksbron åtalades idag vid Stockholms tingsrätt för dråpförsök.

Mamman är misstänkt för att ha knuffat sin treårige pojke från Alviksbron på eftermiddagen den 20 januari.

Enligt åtalet var den 24-åriga mamman i psykisk obalans vid händelsen.

Pojken föll 27 meter ned i det kalla, mörka vattnet där isflak flöt omkring.

Han överlevde mirakulöst med lindriga skador.

Hans overall fylldes med luft och fungerade som en flytväst vilket räddade honom från att drunkna.

Sonens berättelse är en viktig ingrediens i misstankarna om att hon försökte döda honom.

Ett 40 minuter långt videoinspelat förhör med honom är ett av de vittnesmål kammaråklagare Johnny Järlefelt kommer att spela upp på rättegången.

Flera vuxna kommer under rättegången att styrka pojkens uppgifter. Pojken har berättat om händelsen för sin pappa och pappans nya sambo, som båda kallats som vittnen.

Tre sjuksköterskor på Astrid Lindgrens barnsjukhus, dit pojken fördes, kommer också att vittna inför domstolen.

Svårt att förhöra små barn

Svårigheterna att veta om det pojken berättar stämmer med verkligheten eller ej är stora. Små barn tror ofta att det är de själva som gjort fel när en olycka händer. Om de då känner sig hotade kan de hitta på för att vända uppmärksamheten från sig själva, enligt Anders Nyman, psykolog på Rädda barnen. Han har i många år arbetat med barn och unga.

Vad är det svåraste med att förhöra så små barn?

- Det absolut svåraste är att de är så beroende av de vuxna att beroendet av skydd tar över. De kan inte överblicka hela situationen.

Om pojken tror att någon är arg för att han trillat i vattnet, kan han då hitta på att det är mammans fel ?

- Barnet tror ofta att det gjort fel. Om det då känner sig hotat kan det behöva göra något för att känna sig säker.

- Det kan räcka med att en vuxen rynkar på ögonbrynen för att barnet ska tänka: jag bråkade. Jag måste vara snäll. Men det är olika med olika barn, en del är kavatare än andra.

Kan ett treårigt barn förstå att det han säger kan ta hans mamma ifrån honom, sätta henne i fängelse?

- Att treåriga barn kommer ihåg och har språket är ingen tvekan om.

- Men deras svårighet att tolka, att överblicka en situation och bedöma konsekvenser är avgörande för vad de säger.

Kan man se på ett barn om det ljuger?

- Nej, det kan man absolut inte se. Det har att göra med hur barnet uttrycker sig, detaljer och kroppsspråk.

Tycker du att det är rätt att barnets berättelse kan bli avgörande för om åtal väcks?

- Det finns all anledning att bedöma det här fallet oerhört noga. Man har samma krav på ett barns vittnesmål som på en vuxen persons. Att detaljer stämmer, att man berättar historien likadant flera gånger och inte motsäger sig själv.

Simone Söderhjelm