Salt Fake City 2002

Nu förstår jag Per Elofsson bättre - här på fähundarnas arena finns bara förlorare...

NYHETER

SALT LAKE CITY

Det som startade som det fantastiska OS i Salt Lake City slutade som det vidriga jippot i Salt Fake City.

Fake för bluff, fusk och skam.

Fähundarnas arena.

Det kom hit några som satsade allt och tränade så mycket som gick och de... var chanslösa.

Chanslösa mot några som fuskade.

Chanslösa mot fähundarna som inte accepterade att förlora genom rent spel.

Jag förstår Per Elofsson bättre nu.

Jag förstår hans bitterhet mot det han anade, eller kanske visste.

På fähundarnas arena finns det bara förlorare.

Det är några bilder jag har väldigt tydliga framför mig:

OS första dag.

Per Elofsson under tremilen, masstart.

Jag hade skrivit i Sportbladet att den här dagen och det här loppet skulle avgöra mycket; skulle det bli ett bra OS eller ett dåligt OS.

Det kändes som om så mycket ansvar vilade på Per Elofssons axlar.

Jag tror han kände det också.

Johann Mühlegg drog i väg i en sanslös fart och en åkare försökte hänga på. En åkare försöker hänga på eftersom han är favorittippad och fortfarande har det självförtroende han sedermera skulle tappa helt under OS. Han hängde på eftersom han tänkt sig att han skulle vinna allt.

Mühlegg idisslade sitt prat om turbodieselmotorn

Det gick inte. Han försökte och han försökte men till slut gick han in i väggen. Totalt, fullständigt, skoningslöst och fysiskt så att kroppen skrek av smärta.

- Jag har en turbodieselmotor i kroppen som aldrig tar slut, sa Mühlegg efter loppet. Det var verkligen en fähunds replik.

Den andra bilden är efter Per Elofssons målgång i jaktstarten. Blicken var slocknad, han såg ut som en ledsen hund och man kunde se, bokstavligt talat se, hur han tappat allt självförtroende.

Han sa:

- Man gör så gott man kan och mycket mer kan man inte göra...

Det är vanlig replik. Och mycket sann. Men det anmärkningsvärda var att Per Elofsson sa den fem gånger (!) under sin korta pratstund med svenska media. Det var hans svar på alla frågor.

Det var hans mantra och det höll han fast vid.

- Man gör så gott man kan och mycket mer kan man inte göra...

Bredvid nånstans stod fähunden och idisslade sitt prat om turbodieselmotorn. Inför OS hade han sagt att Elofsson inte skulle att ha en chans - för att han laddat fel. Det var som om Mühlegg visste. Han visste att han var fullpumpad med röda blodkroppar och att Wada inte skulle kunna spåra medlet.

Han var så säker att han kunde förutsäga och sola sig i sin egen arrogans.

Han blev lurad av Wadas dimridåer och nu hotar hans dumhet hela skidsporten.

Läkare jag pratat med säger att så höga blodvärden som Mühlegg och Lazutina har inte är möjliga genom normal träning.

Om de har rätt är det ju löjligt att de fick tävla ändå i den nobla skit... förlåt skidsporten.

Det finns ju möjligheter.

Skidsporten är nu på samma nivå som cykel och tyngdlyftning. Skamfilade sporter, sporter som skämt ut sig själva.

Men det finns ju möjligheter.

Tyngdlyftning införde kollektiva bestraffningar. Det land som tävlade med dopade deltagare blev avstängt under ett par år. Varenda kotte. Kollektiv bestraffning. Förbjudet egentligen men det var tid för nya lösningar för man var tvungen att rädda sporten.

Cykel var faktiskt först med att testa blodvärden och urin. Där straffar man också hårt. Nicklas Axelssons fyra års avstängning är ett unikt hårt straff.

Hade Mühlegg varit cyklist hade han över huvud taget inte fått starta, påstår mina vänner i cykelsporten. De har nog rätt. Skidsporten skakades i Lahtis men de trodde uppenbarligen att stormen hade bedarrat.

De hade fel. Stormen hade bara börjat...

Straffen måste skärpas.

Testerna måste göras oftare.

Den som åker fast borde bli av med alla medaljer. Om Mühlegg får behålla sina guld härifrån är det ju pinsamt. Det är säkert riktigt, rent rättstekniskt, men Mühlegg började ju inte dopa sig inför fem-

milen.

Därför måste man inför ett memorandum som säger att den som dopar sig blir av med alla ära och alla medaljer - även retroaktivt.

Lazutina och Mühlegg kan dra åt helvete

Skidsporten har förvandlats till OS största skitsport.

Det är en sport som nu slåss för sitt liv.

Jag hoppas den gör det seriöst.

Annars bör den uteslutas ur OS. Då dör den ännu snabbare.

Larissa Lazutina är en annan fähund.

Jag lyssnade på henne efter första loppet där hon kom tvåa. Hon var upprörd på arrangörerna för alla säkerhetskontroller.

- Det lämnar en bitter eftersmak, sa hon skamlöst.

Hon kan dra åt helvete. Hon och Mühlegg.

Det enda som lämnar en bitter eftersmak är deras fusk.